I NWT:s valspecial har frågan ställts till karlstadsborna vart man vill skära ner i ”Bistra tider”. Frågan, och svarsalternativen, är formulerade som om det var en naturlag att en kommun måste skära ner, och som om det inte handlar om vilken politik man vill föra.

Vi vet vad som krävs för att säkra framtidens välfärd.

Låt mig visa på tre områden som med en annan politik än Tidöregeringens skulle göra så att kommunpolitikerna skulle kunna satsa istället för att spara nästa mandatperiod.

• Satsa på full sysselsättning och ökad tillväxt.
• Höja och indexera statsbidragen till kommuner och regioner.
• Stoppa vinstjakten som gör att skattemedel läcker ut. Bara de fyra senaste åren har ca 8,5 miljarder gått till vinstutdelning från de största skolkoncerna.

—-

Jobb och tillväxt

Sverige har en tillväxt som ligger betydligt lägre än vår potential och lägre än jämförbara länder i EU. Den främsta orsaken är den svaga konsumtionen som orsakas av att många idag helt enkelt är fattiga. Kostnadskrisen har slagit mot hushållen och särskilt hårt drabbas barnfamiljer, pensionärer och personer som är sjukskrivna. Dyrare matkasse, dyrare hyror, dyrare el och dyrare mediciner. Regeringen har inte fått fart på jobben, och inte stöttat vanligt folk med höjt barnbidrag eller höjt bostadsbidrag. När du ser ett tomt skyltfönster är det ofta här du ska leta orsaken. Arbete ger både konsumtionsutrymme och skatteintäkter. Om regeringen dessutom hade satsat på bostadsbyggandet, klimatomställningen och klimatanpassning, istället för att dra undan benen för det, hade det också bidragit till fler människor i arbete, mer skatteintäkter till välfärden och en ökad hållbar tillväxt.

Höjda och indexerade statsbidrag

Även skolan, äldreomsorgen och sjukvården, har drabbats av kostnadskrisen. Inte heller det har Tidöregeringen brytt sig om, utan tvärtom har man satt välfärden på svältkur genom att inte räkna upp statsbidragen till välfärden eller till och med skurit ned som man gjort med kvinnosjukvården.

När värdet av statsbidragen till skola, vård och omsorg sjunker på grund av inflationen, ja det är då som kommuner och regioner tvingas till nedskärningar. Om man inte vill höja skatten vill säga, vilket några kommuner och regioner har valt att göra (bland annat region Värmland med 60 öre).

Enligt en beräkning från LO-ekonomerna blev den kommunala konsumtionen 10 miljarder lägre 2024 än vad som hade krävts för att bara behålla samma nivå på välfärden som 2023.

Stoppa vinstjakten

Tidöregeringen har pratat mycket om vinsterna i skolan, men de har inte lagt några förslag som i praktiken skulle minska läckaget av skattemedel ut från välfärden. I stället ser vi hur vinstjakten ökat och att sex skolkoncerner har gjort så mycket som 8,5 miljarder i vinst de senaste fyra åren. Vinsterna för bara ett år hade räckt till löner till cirka 2 800 lärare. Vi ser hur vinstjakten pågår också inom sjukvården. Nätläkarbolagen är ett känt exempel där kostnaderna skenar för regionerna, och där granskningar visar på allt mer fusk och oegentligheter. Regionerna tvingas betala för läkarbesök som aldrig borde varit det, utan det hade räckt att gå till apoteket. Bara i Region Värmland hade de 20 miljoner kronor vi betalade förra året till KRY räckt till att anställa en läkare till på varje vårdcentral.

—

Med en Socialdemokratisk politik som ökar sysselsättning och tillväxt, som ger långsiktiga statsbidrag, och stoppar vinstjakten kan vi alltså sätta stopp för nedskärningsparadigmet i kommuner och regioner som den här regeringen gjort till sin paradgren.

Då skulle vi kunna ha

• Mindre barngrupper i förskola, skola och fritids.
• Mer personal i äldreomsorgen, en ännu bättre omsorg om de äldre och en bättre arbetsmiljö
• Fler sjuksköterskor, undersköterskor och läkare i sjukvården för att vi ska kunna öka vårdplatserna och ge fler en fast läkarkontakt
• Mer satsningar på föreningsliv, fritidsaktivteter för barn och äldre, kulturskola

Men är det inte enklare att spara på kulturen?

I artikeln är det flera som vill spara på kulturen. Inte konstigt så som frågan och svarsalternativen såg ut. Det fanns ingen information om hur mycket olika verksamheter kostar. Låt oss se:

Skolan och äldreomsorgen i Karlstad använder idag tillsammans över 4,7 miljarder per år.

Kulturverksamheten, inklusive alla bibliotek, har en rejält mycket mindre budget, bara ca 95 miljoner kronor.

Så låt oss testa tanken att vi tar bort all kulturverksamhet i Karlstad, vi tar bort alla pengar till kulturverksamheter, vi tar bort stödet till föreningar, och så lägger vi ner alla bibliotek. Det sista är svårt eftersom det är lag på att ha bibliotek, men låt oss ändå leka med tanken. Om vi lägger ner allt det här skulle vi kunna göra en engångsuppräkning av anslagen till skola och äldreomsorg med 2 procent. Men om vi ska ha biblioteken kvar, det är trots allt en lagstadgad verksamhet, ja då blir det förstås ännu mindre.

Det är ju tyvärr inte helt ovanligt att politiker från höger säger sig vilja rädda välfärden genom att spara på kultur. I bästa fall är det rent önsketänkande. Men troligen har man inte särskilt stor respekt för vare sig välfärden, välfärdens finansiering eller för kulturen.

Besparingar på kultur är ett villospår!

Ett villospår för att slippa diskutera hur vi ska ha en jämlik välfärd med hög kvalitet och goda arbetsvillkor.