Häromkvällen häll jag en föreläsning om konsten som motståndskraft, i Konstfrämjandets lokal i Karlstad. Det tog sin utgångspunkt i dels Region Värmlands samarbete med regionen Zaporizjzja i Ukraina, dels i begreppet mjuk makt. Det blev en fin eftermiddag med mycket diskussion. Här är mitt underlag inför föredraget.

Det är med hård makt som Ukraina försvarat sitt land. Men det är mjuk makt som gett landet förutsättningarna att fortsätta försvara sig.

Martin Gelin ur hans bok Mjuk makt – kultur och propaganda i den nya världsordningen.

Region Värmland och Zaporizjzja

Regionen Zaporizjzja är stor som ungefär ett och ett halvt Värmland och hade före kriget 1,6 miljoner invånare. Idag är 70% av regionens yta ockuperad och bara 1 miljon av invånarna är kvar. Av dessa finns 300 000 kvar på ockuperat område medan över 230000 är internflyktingar i den ukrainska delen.

Fronten i kriget går 2 bara mil från residensstaden. Det är som att vi skulle ha en front i kriget i höjd med Kil. Och längs fronten uppmättes bara i januari 24000 krigshandlingar. Tjugofyratusen.

Region Värmland har nyligen skrivit under ett avtal för samverkan med Zaporizija tillsammans med länsstyrelserna i Värmland och Västernorrland. Samarbetet omfattar flera olika delar:

• Energi
• Sjukvård
• Kultur

Kriget handlar om territorium och landsgränser, men lika mycket om språk, kultur, identitet och historia.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har på många olika sätt påverkat konsten och kulturen Ukraina.

Ryssland driver på narrativet att Ukraina inte är en egen stat genom att för söka påverka historieskrivningen och kulturen för att på så sätt underminera den ukrainska identiteten.

En händelse som inträffade redan 2022 och som blev en otäck demonstration av det var när teatern i Mariupol bombade till smulor och där minst 300 människor dog. Här hade ett stort antal civila från teatern och staden tagit skydd i tron att en teater inte skulle bombas och man hade skrivit BARN i kyrilliska bokstäver på taket, fullt synligt. Teatern ligger idag på ryskockuperat område och Putin satsade stort på att snabbt bygga upp teatern igen som en rysk kulturinstitution med ryska dramer, ryskt språk.

Ukrainarnas sätt att använda kulturen och konsten, hamnar med det nära kärnan i konflikten och konsten blir också ett sätt att göra motstånd. Detta sker på flera olika sätt. Exempelvis genom att:

• lyfta ukrainska traditioner i musik och bildkonst, genom att skapa patriotisk graffiti och gatukonst, genom att musiker bär traditionella ukrainska kläder på scen och i musikvideos samt att det ukrainska språket används framför ryskan i högre grad. På så sätt lyfter man det ukrainska samtidigt som man fjärmar sig från det ryska eller sovjetiska arvet.
• ta avstånd från det ryska och sovjetiska gör man också genom att bojkotta ryska kompositörer och konstnärer samt det ryska språket eller ta bort äldre muralkonst genom att måla över den eller helt ta bort den.
• använda det engelska språket i konsten, exempelvis i sångtexter, eller genom att knyta an till populärkultur från ”väst”. Här finns många exempel:
  • I målningar porträtteras president Zelensky som Harry Potter och president Putin som Voldemort, så visar även konstnärer att de är allierade västerut snarare än med Ryssland.
  • Muralmålningar med teman kopplade till exempelvis Star Wars och Pippi Långstrump.
  • Banksys gatukonst som också finns på Instagram, men också andra konstnärer, målar ofta barn och inte sällan flickor med flätor, barn som leker i en rondell som gjort en gungbräda av ett pansarvärnshinder.
  • Gatukonsten har ofta fredstecknet målat i ukrainska färger eller fredsduvan.

Dessa teman spelar tydligt på narrativet om kampen mellan gott och ont. Exemplen från Ukraina belyser betydelsen som konst kan få för ett nationellt narrativ och identitetsbyggande.

Det är dock viktigt att vara medveten om att detta fokus på att skapa en ukrainsk identitet kan tränga bort perspektiv som inte passar in i detta narrativ och som kan skapa konflikter i ett längre tidsperspektiv.

Mjuk makt

Det Ukraina gör med konsten är mjukt makt. Och det vi gör i samarbetet med Zaporizjzja är inte bara stöd. Det är också en form av mjuk makt. Ni kommer ihåg hur jag började.

Det är med hård makt som Ukraina försvarat sitt land. Men det är mjuk makt som gett landet förutsättningarna att fortsätta försvara sig.

Vad är då mjuk makt? Begreppet har myntats av Joseph Nye, statsvetare på Harvard. Nye menade att det i hårda tider är som viktigast med mjuk makt. På svenska finns Martin Gelins aktuella bok som heter just Mjuk makt.

Makt i relation till andra, finns i hela samhället. Inte bara politiken. Kulturen är ett kraftfullt verktyg för att påverka människor. Det vet alla som sett en teaterpjäs, en film eller läst en bok som påverkat er starkt. Många som gillar en artist och följer den genom dennes karriär är troligen både väldigt förtjust i dennes musik eller poesi men också fångad av de idéer som finns i dess texter, bilder eller andra uttryck.

Kulturen i sig är inte god eller ond. Kultur är uttryck för mänskliga känslor, tankar, betraktelser av det som sker inom oss eller det vi ser omkring oss.

Mjuk makt – soft power – förknippades med nationellt varumärkesbyggande – både under och efter kalla kriget. Båda sidors makthavare insåg och arbetade med det och två citat, ett från en amerikansk president och en från en kommunistisk ledare tydliggör det:

Eisenhower: Det är dags att bekämpa eld med konst, musik, dans, balett och teater.

Stalin: Om jag kontrollera Hollywood skulle jag inte behöva något annat för att omvandla hela världen till kommunism.

USA:s kulturella dominans idag har sin grund i att kulturen var ett vapen i kalla kriget. Den mjuka makten som USA hade stor skicklighet i att använda var lika viktig som den hårda makten, enligt Joseph Nye. Den kulturella diplomatin omfattade tidskrifter, litteratur, musik, film, radio, kulturevenemang, festivaler, abstrakt konst, radikal poesi och Hollywood-film. Begreppet jazz-diplomati innebar att jazzmusiker skickades runt i världen för att visa USA:s kulturella mångfald och att anklagelserna om att det fanns diskriminering och rasism i landet var felaktiga. Tvärtom ville man visa upp att den afroamerikanska kulturen frodades.

Östblocket hade motsvarande verksamhet och spred måleri, film och barnkultur. DDR hade till exempel en omfattande studieverksamhet riktad till svenska lärare.

Mjuk makt efter kalla kriget

Den brittiska historiken Timothy Garton Ash har uttryckt det som att de liberala demokratierna i väst trodde att det gick att exportera demokrati. Man led av ”ödesdiger hybris” när man i väst trodde att resten av världen också skulle bli liberala demokratier.

Istället har utvecklingen gått åt fel håll, många diktaturer har undvikit att gå i liberal, demokratisk riktning, och därtill har många västländer har rört sig i auktoritär riktning. Sammantaget har demokratin försvagats i 70 länder.

Samtidigt har liberala demokratier som Sverige, USA och andra västländer prioriterat bort mycket av det som har att mjuk makt att göra. Det lämnar fältet öppet för andra krafter är Martin Gelins teori. Låt oss göra några nedslag:

Gulfstaterna

Auktoritära gulfstater som Förenade Arabemiraten, Quatar och Saudiarabien satsat allt mer på investeringar i internationell idrott. De sponsrar och bygger konstmuseer, bibliotek, tv-kanaler, och arkiv.

Även Kina investerar stort i en välputsad berättelse om Kina. De gör reklam på Times Square och annonserar i västliga media. Kina har nått stora framgångar i det som kallas det globala syd.

Idrotten blev en tidigt språngbräda och auktoritära stater har skaffat sig ett starkt grepp över stora fotbollsklubbar, och därmed också stor exponering och påverkan.

• Paris Saint Germain ägs av Qatar.
• Manchester City ägs av en shejk i Abu Dhabi (Förenade Arabermiraten).
• Newcastle ägs av Saudiarabien.

Via flygbolaget Emirates har Dubai stort inflytande över Arsenal, Real Madrid, och Milan.

Exemplen är många Samtidigt har Doha i Qatar blivit ett växande centrum för konst och kultur. Landets prinsessa är syster till Qatars regerande emir. Hon är en av världens största konstköpare och ”inofficiell minister” för kulturella och diplomatiska insatser. Hon har pengar nog för att köpa världens dyraste konst, något som hon visade när hon köpte Kortspelarna av Cézanne, världens då dyrast konstverk, för 250 miljoner dollar. Andra konstnärer i hennes ägo är Paul Gaugain, Andy Wahol och Jeff Koons.

Utöver egna museer och inköp skaffar gulfstaterna sig makt över stora och gamla europeiska kulturinstitutioner som Louvren genom sponsring och donationer.

USA

Sedan Trumps första mandatperiod är USA på flera områden ett land där utvecklingen går i motsatt riktning

• Många institutioner som gett USA globalt inflytande slaktas.
• Det finns de som säger att sådant som det tog tvåhundra år för USA att bygga upp raserade Trump på två månader.

Det tycks som att USA:s makthavare glömt att kalla kriget vanns lika mycket med mjuk makt, diplomati och kultur som med vapen och hot.

Sydkorea

Ett land som dragit motsatt slutsats är Sydkorea. Där har staten målmedvetet satsat på kultur och konst för att stärka landet och sitt internationella anseende.

Viktiga exempel är språk och översättningar som lett till att sydkreansk film och litteratur spritts över världen. Flera pekar på hur Sydkorea gjort detta utan att styra konsten politiskt. I många verks som fått statens hjälp att bli kända lyfts även landets mörka historia. På senare år finns fler aexempel p frukter Sydkorea kunnat skörda av detta:

• Parasit – storfilm.
• Han Kang – Nobelpriset litteratur
• Squid game – mest sedda serien Netflix

Sydkoreas kulturminister har vari tydlig med vad det handlar om: ”det som exporteras är inte kulturen, utan idén om Sydkorea som en demokrati”.

Åter till Sverige – vad betyder det här för oss?

Frågan om kulturens och konstens roll är högaktuell också hos oss, ochden lyfts nu också utanför de vanliga kretsar där kultur brukar diskuteras. I våras kom Försvarets forskningsinstitut (FOI) med rapporten Den fria konsten i kris och krig. Rapporten försöker svara på viktiga frågor som:

• Hur riskerar den konstnärliga friheten i Sverige att påverkas av hybridkrigföring, anfallskrig och andra säkerhetspolitiska utmaningar?
• Vilken rättslig ställning har konsten och kulturen i totalförsvaret?
• Var i den svenska kulturpolitiska modellen finns sårbarheter vid kris och
  krig?

Utifrån definitioner av kultur, konst och kulturarv undersäker rapportförfattarna läget vad gäller hot, juridik och politik.

Fokus i rapporten ligger framför allt på utövandet av, och deltagandet i, konstformer som scenkonst, bildkonst, litteratur och musik,men konstaterar också att gränsen mellan konst och det vidare kulturbegreppet är långt ifrån tydlig.

Rapporten sammanfattar läget med att den konstnärliga friheten påverkas av kriser, att konst och kultur har en stark rättslig ställning, och att den svenska förvaltningsmodellen innehåller både skydd och sårbarheter. Som en viktig faktor nämns finansiering. Det sista stycket i sammanfattningen av rapportens resultat handlar om inomstatlig påverkan. Det stycket är tyvärr värt att läsa en extra gång.

Även om dagens förvaltningssystem värnar om den fria konsten utgår det ifrån att dagens system respekteras och efterföljs. För den som vill påverka, kanske framför allt från ett inomstatligt perspektiv, går det att göra justeringar som kan få stor effekt. Däremot finns redan idag exempel på hur försök till styrning och påverkan sker och dessa försök kommer med största säkerhet bli mer förekommande i kris och krig

Ur den avslutande sammanfattningen i FOI:s rapport Den fria konsten i kris och krig.