Mina noteringar inför ett anförande på jubileumsutställningen för KKV i Alster Herrgård. Ni som var där vet att det inte blev exakt som det här, men på ett ungefär.

---

Vänner!

Konstnärer jobbar ofta ensamma. Ibland uppstår nya sammanhang som en följd av det.

Här i Värmland uppstod Konstnärernas kollektivverkstad när några skulptörer ville ha möjlighet att själva gjuta sina skulpturer i brons. Konstnärerna hittade den perfekta lokalen i ett nedlagt pappersbruk i Deje och bildade en förening med en kollektiv verkstad 1986. Verkstaden har sedan dess utvecklats med fler konstnärer och fler tekniker, och på den vägen är vi än idag!

KKV, som kollektivet kallas har fortsatt sitt arbete med att leta lokaler och maskiner, att flytta och inreda, att ansöka om bidrag till utrustning och projekt. En hel del umgänge och fest hoppas jag också att det blivit. Eller, det är jag övertygad om.

Ordet kollektiv härstammar från det latinska ordet colligere, som betyder ’samla’ på svenska. 

Det kollektiva är något vi gör, något vi delar, något gemensamt. Jag tror också att vi kanske håller på att uppvärdera det gemensamma, i vilket fall ser jag motkrafter mot övertron på satsa på dig själv och ensam är stark. Vi vill helt enkelt ofta göra saker tillsammans, med varandra och för varandra.

Konstnärernas kollektivverkstad passar in i vår svenska tradition av att gå samman och göra saker ihop. Folkrörelserna och folkbildningen är ju andra goda exempel på kollektiva verksamheter som haft stor betydelse för konstens ställning och utveckling i samhället.

Och vänner, efter 40 år är KKV Värmland en betydande del av värmländskt konstliv! 40-årsjubileet firar vi idag med en vernissage av en jubileumsutställning med 20 konstnärer.

Vi och andra besökare får nu chans att se 20 konstnärsskap kopplade till KKV, och jag hoppas att alla som kommer hit förstår hur avgörande verksamheten kan vara för konstnärer i Värmland.

Utan verksamheter som KKV är det lätt att bli ensam som konstnär. Och svårt att få tillgång till utrymmen och utrustning.

Här finns grafikverkstad, skulpturverkstad, här finns utrymme och här finns kollegor!

För att vi ska kunna uppleva konst – hemma, på sjukhus, bibliotek, kommunhus, vårdcentraler, järnvägsstationer och i parker – måste det finnas en infrastruktur. KKV är en viktig del här i Värmland. En annan del är satsningar på återväxten, och även där spelar kollektiva verksamheter en stor roll.

I Regionen bestämde vi oss inför förra sommaren att utveckla dåvarande Drömsommarjobbet till att omfatta fler ungdomar – i fler kommuner – – ambitionen var att kultur, dans, bildkonst, teater, skrivande, film – ska vara lika självklara sommarjobb som att rensa ogräs, jobba i omsorgen eller sälja jordgubbar.

Det var också viktigt att handledarna skulle vara professionella kulturarbetare.

Unga ska få se att kultur är ett yrke, som man kan utbilda sig till och försörja sig på och det kan bli ”något riktigt av det!

Nu har jag rest runt och träffat ungdomarna tillsammans med Sofia på kulturavdelningen för att se hur våra kultursommarjobb funkar ute i kommunerna. I går var vi i Säffle – en kommun som fått utmärkelsen för årets konstkommun, för övrigt. Där skapar fem ungdomar, offentlig konst vid Trafikverkets viadukt vid Mcdonalds/Coop under handledning av konstnären Mie Felth och Sofia, bildlärare från kulturskolan i Säffle.

Det här är ungdomar som inte är födda i Sverige och fler av dem har aldrig haft ett sommarjobb. Nu ska de skapa offentlig konst. Och de var så stolta! Noggranna, ville berätta hur de jobbat, hur de fått stöd av handledarna, men att färgerna och mönstren var deras val.

Några av dem hade gjort en utflykt till en annan kollektivverkstad och utställning – i Fängersfors. Det var så coolt, sa de, och de ville berätta om allt de sett och visade mig bilder.

När vi pratar om offentlig konst. Ni har säkert – precis som jag – sett kritik mot kostnader för offentlig konst i insändare och sociala medier. Jag vill läsa några rader ur den propositionen från 1937- som ledde till det vi kallar 1%-regeln:

”Den tid länge redan långt tillbaka, då intresset för och förmågan att förstå konst ansågs vara privilegiet för ett fåtal. I våra dagar vore både intresset och förståelsen för konst i god växt.

Konsten vore på väg att bliva allas egendom. Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och på kontoren, hade ett konstnärligt inslag vunnit allt högre uppskattning. Denna utveckling borde pa allt sätt understödjas. Härigenom skapades ock de naturliga förutsättningarna för att konstens arbetare skulle erhålla gynnsammare ekonomiska villkor.”

Men ska konsten kunna bli allas egendom, och ska fler unga vilja bli konstnärer – och ska det vara möjligt för alla – då måste också samhället ge förutsättningar.

Till exempel genom att stödja en kollektivverkstad som KKV ekonomiskt.

Det saknas inte kreativitet i Värmland – däremot saknas det tillräckligt bra förutsättningar för konstnärer att verka.

Det behöver vi förändra – på alla nivåer!

Jag är därför stolt över att vi idag i samband med KKV:s jubileum kan presentera en satsning på medverkandeersättning till konstnärer i samband med utställningar.

• Stödet kan sökas av arrangörer som bedriver återkommande utställningsverksamhet i Värmland.

• Stödet kan sökas för konstnärens arbetsinsatser inför, under och efter utställning. Exempelvis konstnärssamtal, workshop, hängning och nedmontering. Beviljat stöd ska oavkortat utbetalas av arrangören till utställande konstnär.

Låt oss inspireras för att stärka konstens ställning i Värmland och ge fler möjlighet att se konst, och för att det ska vara möjligt att konstnärer också ges förutsättningar att arbeta kollektivt med andra och ges rimliga ekonomiska förutsättningar, att få betalt för sitt jobb.

Med det vill tacka de utställande konstnärerna, alla som genom åren hållit igång KKV, Alsters Herrgård och Karlstad kommun,  och förklara jubileumsutställningen för invigd.

—–