Jag är övertygad om att tydliga skillnader mellan de politiska partierna är viktiga för att väljarna ska uppfatta vilka ideologiska alternativ man kan välja mellan. Det är dock något annat än polarisering. Dagens skyttegravar mellan de politiska partierna är skadlig för det demokratiska systemet och tilliten till politiska partierna. Det visar inte minst valresultaten i val efter val. I det senaste valet vann det nystartade Norrlandspartiet stora framgångar på ett budskap om att landsbygden missgynnas, exploateras, och ses som mindre viktig av staten och de styrande.
Men också Sveriges utveckling och framtid drabbas negativt av de starka låsningarna i svensk politik. Klimatomställning, energiutbyggnad och nyindustrialisering kan inte stå och stampa om vi vill att Sverige ska fortsätta vara ett av världens mest framgångsrika länder.
Jag tycker dessutom att det är oklart vad som lett oss fram till politiska skyttegravar; har vi verkligen så stora ideologiska och sakpolitiska skillnader mellan de traditionella partierna/blocken, eller handlar det om något annat? Är det så att extremhögerns framgångar, som ju bygger på polarisering och att ett budskap om att de traditionella partierna misslyckas, har lyckats slå in kilar mellan de traditionella partierna? Att ett parti som Liberalerna, som bara förr-förra mandatperioden hade ett organiserat samarbete vänsterut nu talar om röda linjer mot Socialdemokraterna är ett tecken på det. Vilka det gynnar är solklart.
Ett annat exempel hörde jag i Godmorgon världen i morse där en ledarskribent från höger tog avstånd från Miljöpartiet samtidigt som hon underströk att hon höll med dem i sak. Den sortens polarisering för sakens skull, alltså att det idag blivit en viktig högermarkör att vara emot MP, oavsett sakfråga, tycker jag är avgjort skadlig för det politiska samtalet, och jag tror också att den försvårar viktiga uppgörelser.
Ett område där det definitivt finns stora skillnader, också mellan de partier som gick till val på Magdalena Andersson som statsminister, är den ekonomiska politiken. Inte konstigt eftersom den i stor utsträckning definierar höger-vänsterskalan.
Här finns skilda ideologiska synsätt på hur välstånd, arbete och tillväxt skapas, mellan C, S, MP och V. Sådana skillnader måste finnas. Det finns dock några punkter där vi är överens, i alla fall på en övergripande nivå:
- Arbetslöshet är dåligt och dyrt för samhället
- Skattesystemet är svåröverskådligt
- Skattesystemet gynnar inkomst av kapital framför inkomst av arbete
- Skattesystemet missgynnar glesbygd
- Vi behöver finansiera nödvändiga investeringar i infrastruktur och välfärd i hela landet på ett sätt som inte gynnar storstad på landsbygdens bekostnad
Detta borde kunna ligga till grund för en överenskommelse om ett reformprogram för nästa regering. Om man lyckas med sådana reformer kommer viktiga steg tas för att minska polariseringen i Sverige. Det skulle dessutom minska risken för att nya partier uppstår till följd av att de etablerade partierna inte klarar att hantera dagens samhällsproblem.
