Vi säger ofta att språket och språkförmågan är nyckeln till samhället, till delaktighet, till demokrati. Jag håller med om det och då behöver vi också kunna se till att våra barn ges möjlighet att tillägna sig språket. Jag vill att alla barn i Sverige ska ha möjlighet att kunna göra sig förstådda i tal och i skrift. Jag vill att de ska kunna kommunicera verbalt. Jag vill att alla barn i Sverige ska kunna lära sig att läsa och kunna njuta av böcker, läsa artiklar, tidningar, kurslitteratur och ta till sig kunskap. Språk är en förutsättning för bildning.

Två barn i varje klass beräknas ha en språkstörning. Dessa barn har stor risk att aldrig kunna ta del fullt ut av det jag nämnde ovan.

Vad är då språkstörning?

Språkstörning är nedsatt och/eller försenad språklig förmåga som kan ta sig olika uttryck. Det kan yttra sig på så sätt att barnet har svårigheter att både själv ”producera” men även förstå talat språk från omgivningen. Språkstörning kan göra att barnet har svårt med muntlig kommunikation och ett avvikande uttal och grammatik vilket kan göra att det blir svårt för barnet att göra sig förstådd både med familj, på förskolan och i skolan. Språkstörning innebär ofta begränsat ordförråd, åtminstone hos yngre barn och även nedsatt ord- och meningsförståelse.

För de barn som har språkstörning får det ofta stora konsekvenser för förståelsen och för att ”tänka språkligt”. Undervisning i både läsning, skrivande och andra ämnen såsom matematik och engelska kan vara väldigt svårt för ett barn med språkstörning och kräver särskilda insatser och särskild övning samt pedagogik.

När barnet blir äldre kräver undervisningen att man utvecklar sin språkliga förmåga successivt både för svenska, engelska och matematik, men även för andra ämnen som bygger på inläsning; SO-ämnen och NO-ämnen. Man kan säga att allt blir svårare för barn med språkstörning och för de barn som inte får rätt insatser tidigt är risken stor att barnet drabbas av brist på självkänsla, att barnet inte hänger med i skolan och inte når målen.

Många av barnen, men inte alla, har även någon form av neuropsykiatrisk diagnos. För barn med allvarlig språkstörning, vilket är upp till ca 1% är det helt nödvändigt med omfattande logopedinsatser under längre tid. Men logopeder behöver göra utredning och kan ge ett viktigt stöd till alla barn med språkstörning eftersom tal och språk är logopedens särskilda kompetens. Specialpedagoger har inte den utbildning eller kompetens som en logoped har, däremot kan dessa kompetenser arbeta bra tillsammans i skolan för att ge stöd.

Värmland är ett av de sämsta länen när det kommer till att bemanna med logopeder. Det är en brist på dem i regionen vilket gör att barn i dag ofta behöver vänta i 2 år för utredning och det är inte säkert att det finns möjlighet att få behandling pga köerna. Det finns i Karlstad en eller ett par logopeder som arbetar på språkförskola men i övrigt saknas logopeder i kommunen, i skolan. Detta vill jag ändra på! För många barn slås ut från skolan pga de har en språkstörning som antingen inte utreds eller som man inte får tillräckligt stöd för att utvecklas språkligt.

Språket är en grund, en nyckel till dialog, till delaktighet, till demokrati. Jag vill att alla barn ska få de nycklar som behövs. Den motion som jag skrivit tillsammans med en partikamrat till partikongressen är ett sätt att komma en bit på vägen och handlar om att stärka rätten till logopedstöd i skollagen.

Läs motionen här:

7-10% av alla barn har någon form av språkstörning vilket påverkar barnets möjlighet att utvecklas verbalt, skriftligt och läsförmåga. Om barn med språkstörning inte får rätt insatser i tid riskerar det att få en allvarlig negativ påverkan på barnets möjlighet att klara skolan.

Trots att språket är nyckeln till kommunikation med andra och till allt lärande så kan vi idag inte ge barn med språkstörning det stöd de behöver i skolan. I mer än hälften av de svenska kommunerna finns inte logopeder som arbetar i eller mot skolan. I många regioner har logopederna ett enormt brett uppdrag att arbeta med all form av språkstörning från de yngsta barnen till de äldsta som har till exempel afasi.

Trots att språkstörning är en funktionsnedsättning som det finns mycket forskning och kompetens inom så är det väldigt många barn i dag som inte vare sig får rätt diagnos och inte heller stöd i sin språkliga utveckling.

Regionerna brister i sitt uppdrag och skolornas uppdrag kan behöva förtydligas liksom hur samverkan mellan region och kommun kan förbättras. Ett flertal kommuner har dock börjat se fördelarna av att nyttja logopedkompetens i skolornas elevhälsa och några exempel är Norrköping och Örebro. Här arbetar logopeder och pedagoger nära tillsammans för att stödja elever med språkstörning i deras språkutveckling i den naturliga skolmiljön.

Skollagen ställer i dag krav på att elevhälsan ska finnas för ”eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan”.

Enligt lagen ska elevhälsan ”omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser” och ska vidare vara ”förebyggande och hälsofrämjande” samt främja och stödja ”elevernas utveckling mot utbildningens mål”.

Skollagen anger ett antal kompetenser som ska finnas inom skolan: ”För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.”

Vi yrkar:

Att Socialdemokraterna verkar för att Skollagen kompletteras med att det inom elevhälsan även ska finnas tillgång till kompetensen logoped för att stärka rätten för elever med språkstörning att nå de mål som finns inom skolan.

Att Karlstads arbetarekommun antar motionen som sin egen.

Sofia Magnusson                                                Ulrika Sharifi

Skåre Råtorps S-förening                                    Skåre Råtorps S-förening

Länk till artikel i VF om Värmlands logopedbrist.

Länk till forskningsblogg om språkstörning.