Utbildningssektorn har i Sverige blivit en av de mest lukrativa, lönsamma och starkast växande branscherna under de senaste 10 åren åtminstone. Det tar emot att skriva bransch om utbildning som ska vara, bör vara, en samhällelig och medborgerlig rättighet. Utbildning bör vara ett fundament i en modern demokrati. Idag är vårt utbildningssystem en marknad där elevernas val, de långa köerna, marknadsföringens glättiga budskap är vägen till framgång för några mycket nöjda riskkapitalister. Vi vet inte alltid ens vilka ägarna är till skolbolagen eftersom ägarförhållandena i dag är mycket komplexa och handlar om att sprida riskerna och öka alla möjligheter till expansion och utdelning.
Lobbyisterna kämpar nu med näbbar och klor för att skattemedel lika enkelt som idag och lika mycket som idag ska fortsätta gå ut till friskolorna. Många av lobbyisterna i Almega och Friskolornas riksförbund är före detta politiker, från de borgerliga partierna framför allt med en direkt ingång och påverkan på de riksdagspolitiker som alltså har att fatta beslut om skolans styrning och finansiering.
Det blir allt svårare för många kommunala huvudmän att bedriva en utbildning av kvalitet på grund av de resurser (skattemedel) som dras från det offentliga till fristående skolor. De kommunala skolorna har kvar sina kostnader för lokaler och personal oavsett om det försvinner ett par elever från varje klass när de går till en fristående skola. Effekten blir att den kommunala skolan utsätts för en ständigt pågående effektivisering där man till slut måste slå ihop klasser för att få ihop ekonomin.
Det råder idag närmast total etableringsfrihet för företag som är fristående skolhuvudmän. Om det finns behov av en skola eller inte i en kommun har faktiskt ingen eller liten betydelse. Regelverket är så generöst att även om kommunen yttrar att man ser risker med överetablering är sannolikheten stor för att skolan får tillstånd att etablera sig. Det är huvudlöst anser vi socialdemokrater och det borde vara självklart att kommunens bedömning som har ett särskilt ansvar som huvudman för skolan bör väga tungt om en fristående aktör lämnar in ansökan om att få starta upp.
Till partikongressen har jag skrivit 2 motioner ihop med partikamrater om dessa ämnen. Läs dem gärna:
Motion om non-profit-princip i välfärden
Vi ser hur välfärden idag – vård, omsorg och skola – till allt större del tas över av privata intressen och det är främst stora aktiebolag och vinstdrivande koncerner som agerar på den ”välfärdsmarknad” och ”skolmarknad” som vi idag kan tala om att vi har i Sverige. Sverige har den mest avreglerade marknaden för att bedriva skola och utbildning i världen. Endast Chile har fram till idag haft ett liknande system som Sverige med fri etableringsrätt och lika stor ersättning till privata som till offentliga huvudmän samt urval till skolan genom kösystem. Chile går ifrån detta system på grund av den ökad sociala segregationen och inget annat land verkar ha något intresse i att följa det svenska marknadsexperimentet, utan tvärtom. OECD lyfter i princip Sverige som ett ”avskräckande exempel” och ett av de länder där segregationen i skolan ökar snabbast, vilket man utifrån forskning som grund menar att det liberala regelverket är orsaken bakom.
Även inom vården som regionerna ansvarar för samt den kommunala äldreomsorgen samt omsorg om funktionsnedsatta finns det idag ett flertal stora aktiebolag samt riskkapitalbolag som bedriver vårdcentraler, äldreboenden, hemtjänst och gruppboenden.
Som socialdemokrater anser vi det helt grundläggande att vår gemensamma välfärd ska bekostas och fördelas solidariskt. Man bidrar efter förmåga och tar del av välfärden utifrån behov. Vinstintresse och betalningsförmåga ska aldrig styra. Men idag ser vi stora brister i välfärden och hur segregation och ojämlikhet breder ut sig.
Vi socialdemokrater har under ett flertal år kämpat för att vinstintresset måste bort ur den svenska välfärden. Det är en övertygelse och en kamp som allt fler medborgare ställer sig bakom ju tydligare det blir att vinstintresset får styra över mänskliga behov. Samtidigt som koncernerna gör stora vinster och delar ut miljoner till aktieägarna kämpar man i kommunerna för att få budgetarna att gå ihop när det kommer till skola och äldreomsorg. Det är oacceptabelt. Våra gemensamma skattemedel ska användas till de gemensamma behoven som medborgarna har av utbildning, vård och omsorg.
Vi yrkar att:
- Att vinstuttag ur välfärden stoppas genom lagstiftning
- Att verksamhet inom välfärden – skola, vård och omsorg – ska bedrivas utifrån non-profitprinciper
Sofia Magnusson och Bengt Finnmark, Skåre-Råtorps S-förening
Motion till Socialdemokraternas partikongress: Ta bort etableringsfriheten för fristående skolor
Kommunerna är i rollen som huvudman för skolan den som är ansvarig för skolans organisering. Det är dock staten som genom Skolinspektionen, kan besluta om tillstånd för etablering av fristående skolor.
Dagens regelverk är mycket generöst för fristående huvudmän och Skolinspektionens tolkning av regelverket lika generöst. Trots att många kommuner varnar för överetablering och ett utbud av skolplatser som det inte finns behov av så får normalt sett de fristående aktörer som söker tillstånd ja till etablering från Skolinspektionen. Problemen med överetablering finns både inom gymnasieskolan och grundskolan. Utredningen Planering och dimensionering av gymnasieskolan har lyft fram att det blir kostnadsdrivande och ineffektivt med fler platser inom gymnasieskolan än det finns behov av inom en kommun och/eller region.
Vinstdrivande koncernskolor ansöker om och får tillstånd att starta skolor där det finns stor möjlighet att snabbt fylla upp platserna av studiemotiverade elever. När det gäller gymnasieskolan är det alltid de program som koncernerna tjänar mest pengar på som man vill starta, som har låga kostnader, oavsett om det är de programmen som är mest fördelaktiga för kompetensförsörjning eller övrigt utbud på orten. Vinstmöjligheterna är det som styr skoletableringarna från de fristående aktörerna idag, inte elevernas behov eller samhällets behov.
Kommunernas möjlighet att planera sin skolorganisation kostnadseffektivt och långsiktigt minskar givetvis av den etableringsfrihet som tillåts för de privata aktörerna. Kommunen måste ständigt justera sin organisation utifrån det vilket är oerhört svårt och som i slutändan drabbar kvalitet och elever negativt.
Vi menar att det mest rimliga är att kommunen har den yttersta beslutanderätten när det gäller etableringar av fristående skolor. Genom att ge kommunen inflytande över det blir det möjligt att återigen kunna göra en organisation för skolan i varje kommun som är långsiktig, effektiv och kan bidra till att säkerställa likvärdigheten i skolsystemet.
Vi föreslår kongressen besluta:
att Socialdemokraterna ska verka för att ändra regelverket så att kommunen som offentlig huvudman för skolan ska ha ansvar för planering och etablering av skolor oavsett driftsform i den egna kommunen.
Sofia Magnusson och Christer Alnebratt, Skåre-Råtorps S-förening.
