Jag har skrivit ett inlägg tidigare om den segregerade skolan. Då fokus på grundskolan. De mönster vi kan se i grundskolan följer med in i gymnasiet. Lyckas man tidigt i skolan håller det som regel i sig under hela utbildningssystemet medan de som tidigt har problem i skolan ofta har det hela skoltiden.
Syftet med detta inlägg är inte att ge en hopplös bild, eller att man inte kan få en andra eller tredje chans. Det ska man alltid ges, men ju tidigare eleverna får dessa chanser att lyckas, desto större är utdelningen. När vi inte lyckas kompensera för olika förutsättningar tidigt i skolan så blir det allt svårare ju längre vi kommer i utbildningssystemet. Detta påverkar i sin tur möjligheten att klara antingen en yrkesutbildning eller gå igenom en studieförberedande utbildning.
Många elever, en majoritet, lär sig vad de behöver i skolan och får goda förutsättningar att utbilda sig och få ett jobb. Men alltför många får inte får de chanser de har rätt till och var du bor eller hur din bakgrund ser ut påverkar detta allt mer. Effekten blir att segregationens konsekvenser drabbar både enskilda människor men också hela vårt samhälle som blir fattigare, mer ojämlikt, mer polariserat och mer sårbart än det skulle behöva vara.
Inlägget har inte fokus på (de minskande) resurserna till skolan, på marknadsstyrningen av skolan eller andra grundorsaker till att vi fått en alltmer segregerad skola. Jag kommer återkomma till det.
Vad händer efter grundskolan…?
Vad händer då efter grundskolan? Vart tar eleverna med de högsta meritvärdena och vart söker sig de som fick nöja sig med de lägsta meritvärdena? Och vad gör de som inte är behöriga alls till gymnasieskolan (det vill säga de som inte har uppnått minst E i matte, engelska, svenska eller svenska som andraspråk samt minst fem ytterligare ämnen för den lägre behörigheten till yrkesprogram).
Högst meritvärden…
Ja det är väl inte helt förvånande att de som har de högsta meritvärdena från grundskolan söker till de studieförberedande programmen. På naturprogrammet har en majoritet av eleverna de högsta meritvärdena. Även humanistiska, ekonomiska och tekniska programmet har elever som har höga meritvärden. Resultaten på dessa program är generellt sätt höga vilket gör att eleverna kan gå vidare till fortsatta studier på universitet om man inte väljer att söka jobb (är ofta svårt efter studieförberedande). De högsta resultaten ser vi som regel från naturprogrammet och teknisk, samt ekonomi och samhällsprogrammet.
Lägre meritvärden…
På yrkesprogrammen har eleverna generellt sett lägre meritvärden. I den nationella statistiken nu senast var det program med lägst meritvärde fordons- och transportprogrammet och därefter VVS- och fastighet, barn- och fritid, handel- och administration samt restaurang- och livsmedel (kan skilja något lokalt men jag har inte senaste statistiken av skäl som är kända).
Yrkesprogrammen har något lägre status generellt sett dessvärre och ett lägre söktryck, trots att många av dem kan leda direkt till arbete. Många branscher skriker efter utbildad arbetskraft från ett yrkesprogram (mer om det i kommande inlägg). Även om detta är en generell bild så är det ju givetvis så att vi har massvis med elever på våra yrkesprogram som är både motiverade och intresserade. Vi har kompetenta lärare och engagerade rektorer men ändå ser vi att det är tufft för många elever på flera yrkesprogram.
För de elever som kommer med något sämre kunskaper från grundskolan till gymnasiet (och lägre betyg) så är det inte konstigt om det blir något tuffare att klara sig igenom gymnasiet. Om man fått precis godkänt i ämnena svenska, matte eller engelska så behöver du mer stöd. Lärarna har också tuffare att undervisa i klasser där många har svag skolanknytning och låg motivation. Tyvärr ser vi också att flera av våra yrkesprogram har svaga resultat och att många elever här inte når en godkänd gymnasieexamen. Restaurang- och livsmedel, barn- och fritid, vård- och omsorg, fordonsprogrammet är exempel på några program som haft väldigt varierande resultat de senaste åren när man tittar i statistiken. Det kan vara så låga resultat som att endast hälften av eleverna är godkända efter 3 eller 4 år.
Eleverna som inte är behöriga till gymnasiet…
Elever som lämnar grundskolan efter nio långa år utan tillräckliga kunskaper och utan godkända betyg för att vara behörig för ett nationellt gymnasieprogram (yrkes eller studieförberedande) har möjlighet att börja på ett så kallat introduktionsprogram. Det finns ett antal olika sådana men det största är det individuella programmet som idag i Karlstad har någonstans mellan 350 och 400 elever. Varje år kommer minst ungefär 120 elever nya till detta individuella program bara i Karlstad. Detta menar jag är ett allvarligt misslyckande som hela samhället och skolan måste ta ansvar för.
Alla dessa elever är alla olika individer och kommer med olika bagage men gemensamt för många är att de har dåliga erfarenheter med sig från grundskolan. Många har haft och fortsätter ha hög frånvaro, många har låg motivation för skolan, många har svaga ämneskunskaper. Gemensamt är också att rätt åtgärder inte satts in i tid utan att man har låtit problemen hopa sig år efter år.
Självklart ska det alltid finnas en andra, en tredje och en fjärde chans för alla elever men de chanserna gör tusen gånger bättre nytta när ungarna är sex, sju, åtta och nio år och så länge de behövs. Vi ska ge dem även till den som är sexton men det är mycket onödigt lidande och så jäkla mycket svårare.
Eleverna som hoppar av eller inte fullföljer gymnasiet…
Vad händer med de elever som avslutar gymnasiet i förtid eller elever som aldrig börjar gymnasiet? Jo, det finns såklart ett utpekat ansvar för kommunerna. De som är under 20 och som inte har en fullföljd gymnasieexamen ska registreras och följas upp. Vi har ett antal åtgärder inom Karlstads kommun och några kan vi hjälpa tillbaka gymnasieskolan, till komvux eller andra alternativ. Men sanningen är att det är svårt. Senast jag fick statistik från KAA var det över 300 unga människor inskrivna, bara här i Karlstads kommun. De flesta som skrevs ut under förra året hade inte påbörjat studier eller praktik utan fyllde helt enkelt 20 år, vilket gör att kommunen inte längre har ansvaret att erbjuda stöd till t ex studier. Vad som händer med dessa unga vet vi inte.
Hur stor roll spelar skolan i utanförskapet…
När vi tittar på siffror och statistik menar jag att det är väldigt tydligt att vi ”tappar barn och ungdomar” varje år och att det skett under lång tid. Sammantaget har vi en stor grupp unga vuxna i vår egen kommun och i andra kommuner som inte har klarat skolan. Vi vet att en misslyckad och avbruten skolgång ofta finns i ryggsäcken hos de som har social problematik, de som missbrukar och de som finns i kriminalitet. Segregationen i skolan är inte ensam förklaring till samhällets problem. Men skolan är troligen den samhällsinstitution, som när den fungerar, bättre än andra kan bidra till att ändra och stärka individers villkor i grunden.
Stigmat i att inte vara godkänd, inte ”klarat” skolan är starkt. Möjligheten att bli intressant på arbetsmarknaden är liten utan en utbildning idag. Med risken att bli beroende av samhällets (ekonomiskt och på andra vis) stöd finns också stora risker att utveckla social problematik, psykisk ohälsa och även att hamna i kriminalitet. När vi dessutom ser att kriminella nätverk har etablerat sig i samhället och skapat parallella strukturer då är riskerna stora att nya unga människor rekryteras dit och vi hör polisen berätta om det var och varannan kväll på nyheterna nu.
När riskerna ökar för individerna då ökar även riskerna i samhället, och för oss alla att på något sätt drabbas av det. Segregationen i skolan är inte ensam förklaring till samhällets problem. Men skolan är troligen den samhällsinstitution, som när den fungerar, bättre än andra kan bidra till att ändra och stärka individers villkor i grunden.
Statistiken nedan visar meritvärden för olika program samt arbetslöshet utifrån utbildningsnivå. Läs inlägget om segregerade resultat från grundskolan här.
