En kvinna som har hög utbildning och god ekonomi lever statistiskt sett 11 år länge än en kvinna som har kort utbildning och dålig ekonomi.
I Sverige är det fattiga kvinnor som betalar ojämlikhetens pris i form av sämre hälsa och kortare liv. Medellivslängden fortsätter öka för alla grupper i samhället medan utvecklingen går i motsatt riktning för kvinnor som inte gått gymnasiet. Den återstående medellivslängden vid 30 års ålder bland kvinnor som saknar gymnasieutbildning har från 2006 fram till 2023 minskat från 51,4 till 50,6 år.
Sverige är idag ett land med stor ekonomisk ojämlikhet. Knappt 15% av befolkningen har låg ekonomisk standard och två tredjedelar av dem har varit i den situationen i tre av de senaste fyra åren. Mer än vart tionde barn lever i ett hushåll med varaktigt låg ekonomisk standard.
Socialdemokraternas nya politiska riktning behöver sätta ljuset på ojämlikhet som orsak till folkhälsoklyftor. En god och jämlik hälsa kan aldrig uppnås genom att reducera folkhälsopolitiken till levnadsvanor.
För 10 år sedan kopplade socialdemokratin samman klass och hälsa i en ny folkhälsopolitik som fortfarande är gällande men kunskapen om den är fortsatt alltför låg tyvärr.
2014 tillsatte Stefan Löfvéns regering kommissionen för jämlik hälsa. Utgångspunkten var identifierade ökade socioekonomiska klyftor och dess påverkan på folkhälsan. Stefan Löfvéns regering ville nu minska hälsoklyftorna med hjälp från en ”medveten folkhälsopolitik”. Detta skulle göras genom att ”förbättra villkoren för de grupper som är socialt och ekonomiskt mest utsatta och som därmed löper störst risk att drabbas av ohälsa och för tidig död.”(Prop. 2017/18:249).
Kommissionen för jämlik hälsa deklarerade i sin rapport 2016 att ”Folkhälsan i ett internationellt perspektiv är god – men hälsoklyftorna är stora”. Medellivslängden skilde då sex år mellan den med en eftergymnasial utbildning och den som saknade gymnasieutbildning. Medellivslängden ökade för alla grupper men för lågutbildade kvinnor hade den vid denna tid knappt ökat alls de senaste 20 åren.
Kommissionen konstaterade att ekonomisk utsatthet påverkar människors hälsa negativt och att ”jämlik hälsa handlar ytterst om mer jämlika livsvillkor mellan olika socioekonomiska grupper.” I första hand genom att stärka möjligheter till egen försörjning, i andra hand genom stöd till de vars resurser inte räcker till. Förslag lades fram inom åtta målområden inom alla politikområden med betoning på vikten av utjämning och kompensatoriska insatser.
Rörande inkomst och försörjning fanns förslag om att stärka barnbidraget, bostadsbidraget och indexerad riksnorm för ekonomiskt bistånd. Mot bakgrund av de stora ekonomiska klyftorna menade man att en mer jämlik hälsa kräver ”förstärkningar av de ekonomiska resurserna för dem med knappa ekonomiska marginaler”
Med kommissionens rapporter som kunskapsunderlag kunde den S-ledda regeringen under folkhälsominister Annika Strandhäll styra om den folkhälsopolitik som togs fram av en borgerlig regering 2008/09 där individens eget ansvar för levnadsvanor betonas genomgående framför samhälleliga förutsättningar även om faktorer såsom arbetsvillkor, försörjning, ekonomi också lyfts. Följande mening visar ansatsen i propositionen: ”Arbetet behöver utformas från människors behov av integritet och valfrihet som grund” (sid 9, prop. 2007/08:110).
Strandhälls folkhälsopolitik valde istället att ha ett samhällsperspektiv och ett jämlikhetsperspektiv:
– Målet för dagens folkhälsopolitik är: ”god och jämlik hälsa i hela befolkningen och de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation.
– Medlet är: en folkhälsopolitik för att ”förbättra villkoren för de grupper som är socialt och ekonomiskt mest utsatta och som därmed löper störst risk att drabbas av ohälsa och för tidig död”.
– Argumentet är att: 1) hälsa är en mänsklig rättighet och att alla människor har rätt till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa, 2) En befolkning som är frisk och mår bra skapar bättre förutsättningar för välstånd, ökad tillväxt genom minskad sjukfrånvaro, ökad sysselsättning, högre produktivitet och minskade behov av vård och omsorg.
Denna ansats är något helt annat än dagens folkhälsodebatt där den kristdemokratiske folkhälsoministern återigen, trots den beslutade folkhälsopolitiken som utgår från att forma samhälleliga förutsättningar, har intagit den för högern individualistiska ståndpunkten om kundtänk, valfrihet (fritidskort), att folk ska ta eget ansvar för att äta nyttigt och cykla.
Mot detta synsätt ställer vi socialdemokrater en klassmedveten samhällsanalys. För att uppnå god och jämlik hälsa i enlighet med den beslutade folkhälsopolitiken så måste vi ha en ny politisk riktning för Sverige som genom en annan politik på flera områden – skatter, arbetsmarknad, utbildning – kan bidra till att minska klyftorna i samhället.
Flera av de förslag som kommissionen lade fram 2014-2016 är fortsatt relevanta, exempelvis att göra förstärkningar för de grupper med de knappaste ekonomiska villkoren. Det kan handla om att stärka barnbidraget och bostadsbidraget. Under lång tid har de ekonomiska klyftorna ökat i Sverige, och som en konsekvens av det också lett att vi har stora hälsoklyftor. Det är dags att vända den utvecklingen nu – med en politik för jämlikhet och för en jämlik, god hälsa i hela befolkningen.
