Det är ännu en sådan där extremt varm dag och jag avslutar promenaden i mitt område med ett bad i älven som jag bor nära. När jag går den korta biten hemåt lyssnar jag på nyhetssändningen från ekot och jag hör svensken Martin Larsson som bor i tyska Ahrweiler, ett av de distrikt som är hårdast drabbade av översvämningarna. Kvällen innan hade han promenerat längs floden och sett de höga vattennivåerna. Regnet föll kraftigt men de är vana att floden stiger och de har haft översvämningar tidigare. Hans röst spricker av gråten som väller fram när han berättar om hur han och familjen gjorde som de brukar vid en översvämning i källaren, men att denna gång var annorlunda och att de efter 10 minuters kamp måste försöka rädda sig själva. De lyckades undkomma att svepas med av vattenmassorna genom att fly upp i bergen. Västeuropa har drabbats av extremväder och översvämningar som man aldrig sett tidigare. Tyskland och Belgien är hårdast drabbade. Redan nu är minst 160 människor konstaterade döda i Tyskland och över 1000 människor saknas ännu.
Innan rapporteringen om översvämningarna såg vi extremhettan och kylningsstationer i British Columbia, Kanada. Rekordhöga temperaturer under flera dagar och i det lilla samhället Lytton uppmättes 49,6 grader. Många människor har avlidit av hettan och dessutom har hettan i kombination med blixtnedslag startat över 150 bränder i området som militären nu bekämpar.
Mitt i all nyhetsrapportering ser jag en artikel om Arvika och minns tillbaka till år 2000 när Glafsfjorden steg och steg vilket till slut hotade delar av kommunen. Bland annat riskerade översvämningarna att slå ut en elnätsstation nära kommunens reningsverk. Kommunen har gjort stora investeringar för att minska sårbarheten för framtida skyfall och översvämningar. Kostnaden är minst 140 miljoner men man är politiskt enig om att göra investeringarna säger Peter Söderström, kommunalråd i Arvika. Översvämningarna är färskt i minnet och området kan drabbas igen.
Även Karlstad kan drabbas av översvämningar. Den älv jag älskar att leva nära, att betrakta dess variationer under årstidernas olika växlingar, den kan också bli hotfull. Skåre och Grava där jag bor är några av de särskilt utpekade riskområden i MSB:s rapport om risker för översvämning, skred och ras. Karlstad har haft flera stora översvämningar redan men det kommer komma flera och hur stora samt dess konsekvenser i framtiden är omöjligt att förutspå. Jag går förbi översvämningsskyddet som kommunen har byggt i närheten av mig.
Johan Rockström, klimatforskare, intervjuas i studio ett. Han konstaterar att klimatexperternas modeller har inte kunnat förutse det som nu hänt i Tyskland och Belgien. Det som vi ser hända nu i Västeuropa har vi tidigare endast sett i tropiska klimat säger Rockström. Extremvädret i Västeuropa som pågår nu är värre än experternas värsta scenarios. Det är omöjligt att helt bygga framtidsmodeller och veta vad framtidens extrema väder kommer få för konsekvenser säger Rockström. Han förklarar att det beror på de komplexa interaktionerna i det globala, planetära systemet. Den globala uppvärmningen skapar mer nederbörd när vattenånga ansamlas i atmosfären och uppvärmningen får även glaciärer på Arktis och Grönland att smälta. Troligen kan de smältande glaciärerna påverka hela jetströmmen menar Rockström vilket kan få enorma effekter men exakt vilka kan forskarna inte helt förutspå. Det vi vet är att hög- och lågtryck som till exempel extremt höga temperaturer som kommer in i en viss region riskerar att ”låsas fast” där under flera dagar eller veckor.
Intervjuaren frågar om det är detta som omtalas av klimatexperter som ”det självspelande pianot” eller ”point of no return” men nej, det är det inte. Det är ytterligare en aspekt som måste vägas in förklarar Rockström och berättar om artikeln i Nature som nu kan visa att det finns tecken på att regnskogarna Amazonas har nått point of no return. Regnskogen som tidigare var en så kallad kolsänka har nu blivit det omvända och på grund av de kraftiga avverkningarna under lång tid är det nu risk att skogen där i stället släpper ut koldioxid och därmed blir en del av det självspelande piano som accelererar den globala uppvärmningen utan att människan ens behöver anstränga sig. Människan har satt igång det och sedan spelar det sig själv.
När jag kommer hem från älvbadet fortsätter jag min nyhetsuppdatering för dagen. Jag läser om statliga Sveaskog som vill hugga ner gammal skog i norra Sverige och som är i konflikt med den svenska miljörörelsen, samerna och renskötarna. Svensk skog som inte varit kalavverkad minskar. Den kallas kontinuitetsskog. Av skog som Sveaskog planerar avverka är 40% kontinuitetsskog enligt Naturvårdsverkets bedömningar. EU:s nya klimatlagar som precis är antagna förbjuder i princip kalavverkningar av skog av miljö- och klimatskäl. Det är redan en stridsfråga i Sverige. Jag läser och funderar över skogarna och vilka skillnader och likheter det kan finnas mellan regnskogen i Amazonas och granskogen i Värmland.
