”Man märkte inte att det hände när man var med om det, eller ja, man fattade det inte liksom. Men sen när Me too kom – det var då jag på allvar fattade att jag varit med om sexuella trakasserier”. Så sa C. som var en av mentorerna i det nya nätverket som ska ge stöd till unga kvinnor som utbildar sig till jobb inom transportsektorn. Idag är alla de som är mentorer i nätverket åkeriägare, arbetsledare eller har någon annan form av ledande ställning i sitt företag. Men alla har börjat i branschen som unga kvinnliga chaufförer inom transportbranschen.
M. började i branschen 2010 och var då drygt 20 år. Hon berättar att hon var blyg och ganska osäker. Hon vågade absolut inte säga ifrån när sexskämten kom utan försökte tänka att ”det var väl bara skämt” fast hon inte tyckte det var roligt och då kollegorna var nästan uteslutande män. ”Lite får man väl tåla” var jargongen och man fick som tjej även räkna med att få en hand i rumpan under sitt arbetspass. M. berättar att det tog lång tid innan hon till slut gick till sin chef för att få hjälp. Idag är hon i en arbetsledande ställning, över 10 år har gått och hon tar ingen skit längre utan arbetar aktivt för att ändra attityderna i branschen.
Det som jag känner är sorgligt denna morgon på teams när ett 80-tal kvinnliga elever och mentorer samlas är att nätverket är så nödvändigt 2021. Det är sorgligt att höra de kvinnliga mentorernas berättelser som alla har några erfarenheter bakom sig av att antingen bevittnat eller själva vara utsatt för olika former av sexuella trakasserier och kränkningar på APL och på arbetsplatser. Många vittnade just om det som C. berättade om att det är ofta efteråt man inser vad man varit utsatt för.
Positivt var dock den starka kraft och beslutsamhet som kändes påtagligt och nära trots att vi sågs digitalt och på distans. De kvinnliga eleverna ställde några frågor i chatten om situationer de upplevt och fick omedelbar respons från mentorerna. Nu kommer de kunna vända sig till mentorerna i nätverket för att få stöd och stöttning. En andra större träff är planerad i höst.
Positivt var även att höra om Södra Vikens arbete med jämställdhet och mot diskriminering som var systematiskt och strukturerat i ett årshjul där man jobbar igenom alla diskrimineringsgrunder med eleverna. Man har en tydlig värdegrund på skolan där tjejer och killar alltid ska behandlas lika. Alla vuxna ska vara tydliga förebilder på skolan och under APL. Man pratar om det språk man använder och uttryck som ”kärringstopp” och liknande är helt förbjudet.
Vi har inte råd med diskriminering, trakasserier och kränkningar. Det skadar människor, minskar individens möjligheter, bidrar till psykisk ohälsa, försämrar arbetsplatser och minskar lönsamheten. Det är korkat och det är otidsenligt. Men sexuella trakasserier är också ett steg i en våldspyramid där kvinnors värde reduceras steg för steg. Vi har de senaste veckorna följt medias rapportering om morden på fem kvinnor. Fem kvinnor som mördats av de män som de levt med och som är pappor till deras gemensamma barn. Debatten har intensifierats om allt ifrån att arbeta med normer till hårdare straff. Vi behöver jobba med flera delar men självklart är det så att misshandel och dödligt våld inte börjar där, utan långt, långt tidigare. Mäns våld, kränkningar och sexism börjar redan när de är pojkar på skolgården, i klassrummet och fortsätter sedan in i relationer, i arbetslivet, i det vuxna livet. Det är en våldspyramid som börjar verbalt med ord som hora, fitta och oönskade händer på kroppen och som eskalerar i sitt värsta scenario till psykisk och fysisk misshandel som kan sluta i dödligt våld.
Nu måste vi ta arbetet med normer och värderingar ett steg längre och det börjar hos barnen. Det är på förskolan, i skolan och i idrottsrörelsen vi måste börja. Mer behöver göras av oss som huvudmän för skolan och ansvariga för elevernas utbildning, trygghet och möjligheter. Det gäller oavsett om utbildningen sker i skolan eller på en arbetsplats i form av APL eller prao. Orsaken till att kvinnorna som berättade sina berättelser i nätverket inte först insåg att de var utsatta för sexuella trakasserier beror nämligen på att vi är så vana. Vi matas med den typen av sexuella trakasserier förklädda till ”skämt” sen barnsben och så länge vi vuxna inte sätter stopp redan då kommer det fortsätta.
