Ibland är det svårt att välja om man ska gå den ena vägen eller den andra vägen. Ska jag hoppa på det där tåget – eller inte? Ska jag tacka ja till tjänsten jag blir erbjuden – eller inte? Ska jag gå iväg på den där föreställningen eller inte? Ska jag träna eller inte? Ska jag skilja mig eller inte?
Icke-valet vet man aldrig vad det gett eller hur det förändrat ens liv. Tänk om…..är en tanke som kan skapa ångest och göra dig vankelmodig. Filmen Sliding Doors utforskar det som kan kallas parallellismen: två parallella framtidsscenarios beroende på vilken dörr som karaktären väljer att passera igenom. Slumpen kan avgöra resten av ditt liv.
När jag idag sitter på tåget till Stockholm tänker jag på val som gjorts. Det är några val som gjorts när man är 50 år, snart 51. En del val har gjorts mer eftertänksamt än andra. En del val har inte känts som val utan som en nödvändig konsekvens.
Jag tänker ibland på valet jag gjorde när jag klev av uppdraget som ledamot av Sveriges riksdag. Jag var 24 år. På ett sätt det svåraste jag gjort, å andra sidan såg jag i det läget inget alternativ. Jag var ensam, och omogen, överrumplad, ganska rädd och hade hamnat i en roll jag inte var redo för. Det är en sorg som gnager i mig då och då. Hur hade mitt liv blivit om jag valt att stanna? Jag kunde bett om hjälpt och kanske hade jag kunnat resa mig och kanske kunde det blivit något riktigt bra, viktigt och meningsfullt. Men det som inte blev vet jag inget om och kommer aldrig få veta.
Det jag kan säga något om är det som blev. Jag utbildade mig, jag fick två barn, jag har levt mitt liv så gott jag kunnat. Mina barn blev mitt liv väldigt mycket. Utan dem vet jag inte vem jag varit.
Slumpen igen. Jag mötte Björn på en gata i stan på väg hem en dag. Åren hade gått. Han frågade om jag inte skulle gå med i partiet igen. Jag funderade lite och valde att säga ja. Återigen ett val. Sedan dess har många fler val gjorts. Jag har valt att bli aktiv, att tacka ja till förtroendeuppdrag. Jag har valt att tacka ja till att bli ordförande för Socialdemokraterna i Karlstad. Jag har valt att tacka ja till att jobba med politik i regionen.
Alla dessa val. Jag vet inte hur det hade blivit i mitt liv om jag gjort andra val. Om jag sagt nej till att återigen bli medlem. Om jag sagt nej till att bli ordförande för Socialdemokraterna. Det hade blivit annorlunda men jag vet inte på vilket sätt. Mina val har påverkat mitt liv och de kan till och med påverka andras och de kan skapa förändring utanför mig själv. Det är den politiska kraftens kärna. Det är ett val jag vill göra idag och jag ser fram emot framtiden i mitt val.


