När jag var barn delades min tid på julen ofta upp rättvist för att alla skulle bli glada. Jag var ju ett så kallat skilsmässobarn. Jag skulle tindra en stund med ögonen hos var och en av familjerna, och det var mest för att de vuxna skulle bli nöjda. Vad jag ville själv var mindre viktigt har jag insett i efterhand. Missförstå mig rätt. Det var säkert inte någon som medvetet gjorde något illa men julen skavde alltid en smula i mig.

Barnens högtid säger vi om julen. Ändå är det som om barnens behov inte är de som vi alltid utgår från. De barn jag lider mest med är de som nu dagarna innan jul känner oro och har ont i magen för att julen ska spåra ur. Föräldrar köper hem mat men många också lådvis och påsvis med flaskor. Öl, vin, starksprit. Det är ju bara jul en gång om året! Klart man ska ha en nubbe till sillen! Eller?

430 000 barn lever med eller har levt i familjer där det finns missbruk eller riskbruk. Det är 20% av alla barn i Sverige. Det behövs inte mycket alkohol för att barn ska uppleva att föräldern blir konstig, annorlunda, högröstad och egoistisk. Barnets jul blir den vuxnes.

Jag är ingen stor julälskare men idag kan jag ändå värdesätta lugnet som infinner sig under juldagarna. Vi har det mest som vanligt på jul fast lite mjukare, lite lugnare, lite mer skratt. Jag har slängt fram en skrynklig julduk. Nån sill finns det, annars äter vi mest från växtriket. Det viktigaste för mig när jag fick barn var att inget barn ska behöva tindra för nån annans skull. Det viktigaste för mig var att det skulle kännas chill.

Var uppmärksam på barnen i din närhet på jul. Hos släkt, grannar eller vänner. Är det barnens jul eller tar vuxnas behov över deras jul. Man kan och ska ingripa om det behövs! Barnen ska aldrig behöva bära de vuxnas ansvar!

Med det önskar jag er en god, vit, chill jul! Åk gärna lite pulka, för det ska jag!