Jag lyssnar på när Svante Weyler och Paula Neuding diskuterar rektor Hamids uppgång och fall i radions P1. Hamid Zafar har avslöjats med att formulera antisemitiska och homofoba inlägg under anonyma konton på Twitter, den högerextrema sajten Nationell.nu samt Flashback.
Weyler menar att det konstiga trots allt kanske är att Hamids Zafars åsikter inte uppdagats förrän nu, i ett avslöjande reportage. Det märkliga enligt Weyler är att han verkat under många år som lärare (jo i historia och religion dessutom), skolledare och debattör i bland annat integrations- och skolfrågor under den tid som han uttryckt och haft antisemitiska åsikter, och att detta inte uppdagats av någon på något sätt innan.
Jag håller verkligen med Weyler om det. Det är märkligt och har omgivningen blundat för det så är det allvarligt och vi måste ställa frågan varför. Men Weyler säger att han tror jag på kraften i utbildning, undervisning och kunskap. Det går att komma tillrätta med de här fördomarna, närmast utropar Weyler. Hamid Zafar är uppvuxen i Sverige, han är utbildad i Sverige. Om han kan ändra sig så kan andra göra det.
Det kan med rätta ifrågasättas om Hamid Zafar idag inte längre hyser antisemitiska tankar. Det var inte mer än ett par år sedan det senaste antisemitiska inlägget skrevs av honom på internet. Weyler påpekar att Hamid inte kan säga att han varit (eller är) en antisemit. Istället vill Hamid uttrycka det som att ”han sökte förklaringar till varför världen ser ut som den gör. ” Hamid Zafar menar att han var i en åsiktsbubbla.
Jag lyssnar på ett samtal på Youtube där Christer Mattson och Thomas Johansson, författare till Den hatfulle andre och representanter från Segerstadsinstitutet samtalar om sin bok. De pratar om att den miljö du är uppfostrad i påverkar dig och om du finns i en rasistisk miljö av något slag är risken stor att du ges den blicken på världen och att du utvecklar det språket. Det finns antisemitism i den arabiska och/eller muslimska kulturen. Den behöver vi både våga se och hantera. Precis som den ursvenska antisemitismen som frodades under 1930-talet i de värmländska skogarna.
Weyler säger att vi måste börja med barnen i skolan. Vi kan alltid rädda barnen från de här fördomarna! Det är skolans uppgift att rota ut fördomar som föräldrar har, menar han, och det är bara att instämma. Det är skolans uppdrag. I Malmö har en pensionerad lärare som själv är jude börjat jobba efter sin pension för att vara en del av elevernas vardag med sin kippa på huvudet. Han vill möta elevers fördomar öppet i samtal i deras vardag och utifrån deras frågor.
På ett liknande sätt arbetar Christer Mattsson och Segerstadsinstitutet riktat mot skolor. Inte genom enkla fördömanden av rasism, inte genom enstaka temadagar. Istället möter de personerna i öppna samtal där deras egna åsikter ställs i relation till det omgivande samhället, till normer, till skeenden. Det är ett långsiktigt arbete som handlar om att utbilda skolans personal att kunna ta samtalen och låta samtalen få ta sin tid. En lång process. De ungdomar som finns med i ett sådant långsiktigt demokratiarbete brukar även resa till en plats där det funnits ett förintelseläger. Inför en sådan resa har de kommit långt i samtalen och deras inre föreställningar har ställts emot andras under en lång tid.
Hamid Zafir beskriver att han fick nya tankar när han kom i kontakt med människor som kunde få honom att omvärdera sina åsikter. Han menar att bland andra Eli Göndör var en person som fanns utanför hans åsiktsbubbla och fick honom att ifrågasätta sina egna tankar och värderingar och att dessa möten förändrade honom.
Har han (Hamid) ändrat uppfattning frågar intervjuaren i radions samtal mellan Weyler och Neuding. Weyler menar att det verkar bra att han har börjat omvärdera, och att han genom att tvingas bort från uppdrag och jobb tvingas att ta konsekvenserna. Men Weyler menar att Hamid Zafir nu har ett jobb att göra. Genom att använda sina egna erfarenheter kan han i möten med unga människor visa vad fördomar och rasism förorsakar. Vi ser tyvärr hur allt fler unga dras till olika typer av rasistiska rörelser och i Malmö vittnar unga judar om att de försöker välja en skola där de inte ska utsättas för antisemitism.
Det finns många exempel på människor som varit djupt rotade i hat och rasism men på olika sätt lyckats bryta med sina föreställningar och istället väljer att berätta för unga om vad rasism, antisemitism, homofobi och islamofobi leder till. Läs till exempel om Peter som bröt med sitt gamla liv och nu är aktiv i Agera Värmland som arbetar mot främlingsfientlighet och rasism genom kunskapshöjande insatser om våldsbejakande extremism.
Jag rekommenderar Hamid Zafir att söka upp Christer Mattsson på Segerstadsinstitutet. Kanske kan han gå en kurs hos honom eller åtminstone föra samtal med Christer, som är bra på den typen av samtal. Klarar Hamid kursen finns det goda chanser att han faktiskt kan använda sina erfarenheter för att vidga unga människors synsätt på världen som har föreställningar som är invant fördomsfulla och rasistiska.
Läs mer om starten till Toleransprojektet som skedde efter mordet på John Hron i Kungsbacka.
