276 000 barn lever i ekonomisk utsatthet i Sverige idag. Det är Rädda barnen som tagit fram siffrorna i rapporten ”En ny verklighet”.
Ett barn som lever i ekonomisk utsatthet i Sverige har en sämre levnadsstandard än jämnåriga kamrater. Det kan handla om att barnet måste avstå fritidsaktiviteter. Man kanske slutar spela i fotbollslaget eftersom föräldrarna inte har råd med terminsavgiften eller utrustning som krävs. Föräldrarna har kanske inte en bil och kan aldrig hjälpa till att skjutsa till matcher eller träningar.
I rapporten Missing out beskriver barn och unga sina egna erfarenheter av ekonomiska svårigheter i vardagen. Barn ser och förstår. Barn är medvetna när föräldrarna inte har råd och är lojala med sina föräldrar genom att inte be om saker som kostar. Det är en sorgsen läsning och inte värdigt Sverige.

276 000 barn som lever i ekonomisk utsatthet. Det är 12,5% av alla barn i Sverige. På många sätt en ofattbar siffra för Sverige som är ett av världens rikaste länder. Men det är just som rapportens rubrik sammanfattar, en ny verklighet för Sverige. Den har inte kommit plötsligt utan det är här en utveckling som vi sett över tid men med en dramatisk försämring under den här senaste mandatperioden. Kostnadskrisen för vanliga familjer har inneburit att om man hade marginaler innan har de försvunnit. De mest sårbara familjerna som inte ens hade en liten marginal innan krisen, det är de familjerna som nu tvingas till ekonomiskt bistånd eller till ideella hjälporganisationers matutdelning.
Sverige är fortfarande ett av världens rikaste länder. Men inte längre det mest jämlika. Det visar Rädda barnens rapporter.
När politiker inte står på barnens sida och när det är viktigare att sänka skatter än att alla barn får rätt till en god levnadsstandard – då behövs organisationer som Rädda barnen. Ni ger röst åt alla barn.
Ert ideella engagemang för barn och för alla barns rätt till goda livsvillkor är ovärderligt.
Tack vare ert arbete och de rapporter ni tar fram så vet vi hur det faktiskt ser ut för barn i Sverige 2026.
Men det räcker inte. När vi vet måste vi som har politiskt ansvar också agera för förändring.
För barnens skull. Men också för anständigheten i att vara ett av världens rikaste länder.

