Angående regeringens ”bidragsreform”.
Den som inte har tillräcklig inkomst för att klara av nödvändiga utgifter har rätt enligt Socialtjänstlagen att söka ekonomiskt bistånd.
Det är samhällets yttersta skyddsnät och vår socialpolitik handlar om att alla människor har rätt att ha en skälig levnadsnivå. Alltså alla har rätt att ha en bostad, mat på bordet, kunna sköta sin hygien etc.
Den som söker ekonomiskt bistånd får hela sin ekonomi granskad enligt ett regelverk av utbildade biståndsbedömare inom Socialtjänsten. Inkomster och utgifter nagelfars, vartenda kontoutdrag redovisas. Så sker vid varje tillfälle en ansökan görs. Det är inget som söks lättvindigt och det är inget som ges lättvindigt.
Idag ligger andelen som får ekonomiskt bistånd på rekordlåga nivåer. Detta trots att det finns skäl att tro att fler människor än tidigare har en ekonomiskt svår situation. Arbetslösheten är hög, a-kassan försämrad, liksom aktivitetsstödet. Personer med skulder hos kronofogden ökar. Andelen som lever i ekonomisk utsatthet ökar enligt flera organisationer, även barn. Inflation och kostnadsökningar har varit kraftiga medan barnbidraget ligger still, bostadsbidraget sänkts, hyran höjts, mediciner blivit dyrare.
Så orsaken till att andelen hushåll som har ekonomiskt bistånd minskar vet inte forskningen idag.
Men det man vet är att personer med komplexa behov, såsom sjukdom och funktionsnedsättning, ökar i gruppen som har ekonomiskt bistånd.
Detta, bland annat, fick jag lära mig när jag hade möjlighet att delta i ett digitalt lunchseminarium med Socialpolitiska föreningen där en forskare från Stockholms universitet, Klara Hussenius, föreläste, tillsammans med en socionom från en kommun i Blekinge.
Det som gör mig ledsen är att regeringen, Ulf Kristersson, Anna Tenje, Elisabeth Svantesson, vill få det att framstå som att personer med ekonomiskt bistånd glassar runt, lata, och lever glada på bidrag. Motsatsen är ”de hårt arbetande svenskarna”.
När det i själva verket är den största ekonomiska utsattheten du kan uppleva om du måste söka bistånd. När du är totalt ofri om du inte kan betala din hyra, ha råd med mat. När det är personer som ofta har komplex problematik, som i själva verket behöver mer stöd för att få ett drägligt liv med delaktighet, arbete och egen försörjning.
Remissinstanserna till regeringens ”bidragsreform” är kritiska.
Folkhälsomyndigheten pekar på risken att gruppen får ännu större utsatthet och ohälsa, att kriminaliteten och utanförskapet ytterligare ska öka. Många menar att det är inte drivkrafter som saknas hos gruppen utan istället utbildning och anpassning för att kunna få ett arbete. Jämställdhetsmyndigheten varnar för ökade risker för våld i nära relation och ekonomiskt våld.
Det är otäckt att regeringen egentligen vet att bidrag inte staplas på varandra, att det finns ett regelverk och att allt färre har ekonomiskt bistånd. Men att de ändå försöker få oss att tro att det staplas på varandra. Det är otäckt att regeringsföreträdare stigmatiserar en redan väldigt utsatt och sårbar grupp.
Det är också otäckt att regeringen, som har ansvar för socialpolitiken (bla försörjningsstöd) tycker att de allra fattigaste ska bli ännu fattigare, medan de som har högst inkomster (bland annat de själva) fått 6 000 kronor mer varje månad i skattesänkningar. De rikaste har ett materiellt överflöd medan det finns människor som inte har pengar till hyra och mat.
Det mest ledsamma i forskarens presentation var bilden nedan. Andelen människor med ekonomiskt bistånd i befolkningen går ner. Kurvan med suicid och suicidförsök i gruppen som har ekonomiskt bistånd ökar däremot.
Den kunskap vi har borde få alla politiska partier att förstå att det inte räcker med nationella strategier för psykisk hälsa och suicidprevention. Vi måste politiskt agera för att minska de ekonomiska klyftorna. Fattigdom är ett hot mot människors liv och hälsa.
Socialpolitiken måste handla om att säkerställa en skälig levnadsnivå för de som behöver samhällets yttersta skyddsnätet. Det är en skrämmande och sorlig insikt att de mest utsatta människorna i dag används i en populistisk debatt för att vinna politiska poäng och flytta fokus från de politiska samtal vi borde ha.
