För att förstå det helt orimliga i det som kvinnor utsätts för när det gäller sexuella trakasserier, kränkningar och sexuella övergrepp brukar jag testa att vända på perspektiven. Testa att läsa de här exemplen där jag konsekvent har använt ett namn som oftare män/killar har (Kalle) som namn på den som är utsatt.
På skolgården:
Ett gäng tjejer ropar hora till Kalle när han går förbi. Tjejerna skrattar och en av tjejerna håller fast honom och en annan tar honom i skrevet. Han sliter sig ur greppet, röd i ansiktet och springer iväg. Tjejerna skrattar. En vuxen ser det och ropar till tjejerna: ni är väl gulliga mot Kalle? Till Kalle säger den vuxne: ”Tjejerna är så kära i dig! Då får man ta lite sånt där”.
På krogen:
Det är trångt på dansgolvet och DJ:n spelar en riktigt bra låt som Kalle vill dansa till. När Kalle är på väg upp på dansgolvet känner han en hand som dras över hans bröstkorg, magen, över hans lår och någon trycker sig emot honom. Andedräkten stinker öl och hör något flåsar i örat men han ser inte vem det är i trängseln innan han sliter sig bort.
I möteslokalen:
Kalle avslutar debatten han deltagit i. Han är nöjd med sin insats och tillbaka på sin plats kollar han telefonen och där finns ett meddelande från en kvinna som sitter i lokalen: ”Snyggt jobbat, du är ju så jäkla läcker när du är het i debatten också. Blinkemoji”
På arbetsplatsen:
Det är första dagen på praktiken för Kalle. Han frågar var han kan byta om till arbetskläderna och de okända kollegorna, alla kvinnor betydligt äldre än honom, skrattar, kollar nerifrån och upp på hans kropp och säger att det kan han göra inne hos dem, det blir bara trevligt det.
På gymmet:
Kalle ska köra sista setet marklyft. Han är nöjd med passet och känner sig stark idag. Han ska precis greppa stången när en betydligt äldre kvinna kommer fram till honom: ”Du, jag såg dig lyfta och jag ser att du inte kan tekniken riktigt, du kommer få ont om du fortsätter köra så där vet du. Jag ska visa dig.” Kalle säger att han inte brukar få ont och han har kört i många år. Kvinnan blir irriterad och ler: ”Du, jag är utbildad PT, och är du smart så lyssna på mig, som kan.” Kalle kör inte det sista setet, han ser sig om på alla som hört detta och skäms.
Har det gått framåt?
Det är samma resonemang 2021 som 1985 när jag själv gick i skolan att det skulle handla om ”kärlek” när killar ger sig på tjejer fysiskt eller verbalt. ”Det vet man ju hur killar är” verkar fortsätta gälla som förklaring när en tjej utsätts för kränkningar på grund av sitt kön.
Har det blivit bättre ens? Me too, lagstiftning, riktlinjer och policys som beslutas på alla nivåer? Jag är tveksam och debatten är polariserad vilket oroar. Partier vänsterut vill fokusera på att bryta könsstereotypa strukturer och föreställningar tidigt i skolan genom att öka kunskap och medvetenheten om hur de här rollerna och beteendena skapas samt hur de kan motverkas medan partierna högerut kallar det ”genusflum”.
Det som förvärrat sexuella kränkningar idag jämfört med för 30 år sedan är hur sexuella kränkningar idag kan spridas blixtsnabbt till tusentals på sociala medier. Att kränka någon med bilder och i text på sociala medier får stor spridning och kan vara kränkningar som aldrig kan raderas för du vet inte vart de tagit vägen.
Om du är en en ung kvinna idag så är du ofta van att hantera en mängd inkommande meddelanden med kränkningar digitalt; bilder på könsorgan, kommentarer om din kropp och förslag om att ses. Ofta från betydligt äldre män.
I skolan, i yrkeslivet, i hela samhället brottas vi fortfarande med traditionella föreställningar som styr hur vi ser på kvinnors respektive mäns beteenden. Föreställningar som gör att tjejer och deras kroppar sexualiseras. Vi kommer inte kunna nå en förändring på riktigt så länge vi inte jobbar med våra normer och våra värderingar.
Jag vill inte ha mindre av normkritiskt förhållningssätt på arbetsplatser, i förskolan och skolan, utan istället mer. För det är i våra normer där förändringen måste börja.
