Alltför många barn går till skolan med en klump i magen när en ny termin drar igång efter sommarlovet. Bristande stöd ligger ofta bakom, pedagogiskt eller socialt. Alltför många barn går inte till skolan alls. Det är en allvarlig utveckling som vi måste vända.

Att läsa, skriva och räkna är den viktiga grund som alla måste erövra. Skolan är den plats där barn lär sig förstå sin omgivning och världen. Men för många innebär skoltiden inte att de får tillgång till de förmågor de behöver. Deras lust att lära tas inte tillvara. Dörrar öppnas inte, utan stängs.

Jag minns själv hur det var att vara förälder till ett barn som inte ville gå till skolan. Inte för hon inte gillade skolan. Hon började skolan som en nyfiken och glad tjej men när hon möttes av bristande stöd och utanförskap på grund av sin autism, tog oron och självtvivlet över hennes lilla kropp.

Från hopp och spring i benen, med ett stort leende på läpparna, blev hon alltmer inbunden och ledsen. Varje morgon var en kamp för att komma iväg till skolan och de dagar jag fick lämna mitt eget jobb för att hämta ett ledset barn blev allt fler.

Autism Sveriges skolrapport för 2025 visar att skolsituationen för autistiska barn och elever inte förbättrats över tid. Istället kan man se en viss försämring mellan åren 2020 och 2025. Trivsel och frånvaro har resultat som är oroväckande. Elever med autism och andra funktionsnedsättningar trivs generellt sämre i skolan jämfört med elever utan funktionsnedsättning. Det visar statistik från bland annat Skolverket. Men elever med autism har också en svag måluppfyllelse och får inte heller det stöd de behöver för att nå målen. Bara 37 procent av eleverna når kriterierna för godkänt i svenska, matematik och engelska. 97 procent  uppger att de har behov av anpassningar eller stöd i skolan, men endast 33 procent anser att de får det i tillräcklig omfattning.

Jag vill arbeta för en skola där alla barns nyfikenhet och lust att lära tas tillvara. Vi behöver små klasser med behöriga lärare, och även andra kompetenser såsom logopeder. Då kan alla barn både lära sig det de behöver, och trivas i skolan med kamrater och lek på rasten.

Det är därför vi har vår småskolereform. Det skulle innebära färre barn per lärare i låga åldrar.

Vi som är politiker på nationell nivå ska ta ansvar för det som är vår viktigaste uppgift, att ge skolan rätt förutsättningar. Det handlar om statsbidrag som är hållbara över tid för en rimlig finansiering, en rättvis skolpeng, och en övergripande nationell styrning i skollag och läroplaner för en jämlik och likvärdig skola.

Riksdagen borde inte bestämma över det som händer inne i klassrummet och sådant som kepsar, mobiler eller katedrar. Det har vi lärare till. De som arbetar i skolan är experter på barns lärande och därför är det också lärare och aktuell skolforskning som ska ligga till grund för hur skolan ska arbeta. Det ska inte politiker lägga sig i. Keps-utspelen döljer tyvärr ofta brist på resurser och otillräckliga förutsättningar. 

Vi vill sätta fokus på likvärdigheten så att alla elever får samma chans att lyckas. Hela utbildningssystemet, från förskola till högre utbildning, ska hålla hög kvalitet och möta samhällets behov.