NWT hade 27 maj en artikel om 24-åriga Sara som är arbetslös och som sökt hundratals jobb under två års tid. Jag blir ledsen av att läsa Saras berättelse, men också intresserad av att träffa henne. Hon uttrycker sig klokt i intervjun. Hon beskriver både vikten av att ta hjälp, och hur hon möter förutfattade meningar om arbetslöshet.
Det här är inte något nytt. Arbetslösheten har alltför länge sett som en privatsak. Regering och myndigheter uttrycker sig som att det är de arbetslösas problem, att det ska göra sig ”anställningsbara”. Det vi ser är vad som händer när högern lyckats med sitt mål att utradera det samhälleliga perspektivet och politikens ansvar för jobben. Trots att vi har en halv miljon arbetslösa, trots att vart fjärde ung människa saknar ett jobb att gå till, och trots att arbetslöshet är ett slöseri av människors resurser, är det fortfarande svårt att få upp frågan högt på den politiska dagordningen.
Saras dröm om att jobba och vara självständig är inte bara helt rimlig, den är faktiskt också en skyldighet för vårt gemensamma samhälle eftersom det är helt byggt på arbete. I en av våra grundlagar står faktiskt att ”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.” Arbetslöshetssiffrorna visar att regeringen misslyckats med det.
Vi måste bort från tanken att Saras arbetslöshet är Saras problem. Att var fjärde ung är arbetslös är ett politiskt och samhälleligt misslyckande, inte ett individuellt problem.
Jag lyckas få kontakt med Sara. Vi bestämmer att ses på ett café nära där hon ska lämna plasma på eftermiddagen, efter sin praktik. Vi tar en kaffe ihop och hon berättar om sin dag. Praktiken har hon i en matbutik i området. Hon är glad över praktikplatsen och att de som jobbar där sagt att hon är så duktig att de trodde hon jobbat i butik innan. Det har hon inte, men hon har erfarenhet från andra serviceyrken, hon gillar att ge service och hon har dessutom en yrkesutbildning från hotell- och restaurangprogrammet. I och med den utbildningen var hon säker på att ganska lätt kunna få ett jobb. Tyvärr har det inte varit så.
Hon har haft sommarjobb inom hotellstädning och trots att städning kanske inte var högst på listan över önskade jobb ville hon gärna fortsätta och få något mer fast där.
– Tack, då vet vi att du finns tillgänglig, svarade en chef, men de ringde inte tillbaka.
Sedan dess har hon, som hon beskriver i intervjun med NWT, sökt massvis med jobb. Ekonomin är dålig och hon vill kunna dela på kostnader för mat, hyra och annat med sin sambo.
Det hade inte behövt vara såhär för Sara eller för alla andra unga människor som lämnas i sticket av regeringen. Vi socialdemokrater vill investera i byggande av bostäder, i järnvägar, vägar, och klimatomställningen. Det kommer ge jobb och mer pengar som människor kan spendera i handel och på restauranger. Vi kommer, om vi får bilda regeringen efter valet, satsa på arbetsmarknadsutbildning och fler subventionerade anställningar. Vi kommer att stötta vanligt folks plånböcker för att få fart på ekonomin.
Vi vet att jobben kommer när tillväxten tar fart, och det gör den när vanliga hushåll får råd att handla mat, gå på bio, ta en fika och köpa nya kläder till skolavslutningen. Det stärker lokal handel, lokala företag och fler kommer i arbete.
Varje ung människa som tvingas börja sitt vuxenliv i arbetslöshet är också en förlust för samhället. Riskerna för utanförskap och ohälsa ökar. Vi får mindre skatteintäkter till skola, äldreomsorg och sjukvård. Att inte ha ett jobb som ung innebär också att man inte kan efterfråga en bostad. Många tvingas bo kvar hemma hos föräldrarna. Det innebär att bostadsbyggen som behövs pausas eller skjuts upp. Allt hänger ihop. Och risken är stor att unga par utan jobb inte törs, eller inte har råd att, bilda familj. Ingen borde förvånas över att det föds väldigt få barn.
I valrörelsen träffar jag många arbetslösa. Precis som Sara säger så berättar de hur arbetslösheten sätter sig på självförtroendet. Snart firar ungdomar student och avslutade högskoleutbildningar, men osäkerheten inför framtiden är stor. Om vi inte byter regering i september riskerar vi att skola in nya årskullar i arbetslöshet. Har vi råd med det?
Sara och jag har druckit ur kaffet, Det hon hoppas på nu är att kunna vara kvar ett tag till på praktikplatsen. Kanske kan det bli något mer varaktigt. Hon får också ett sms när vi sitter där. Det är från ett av de mer kända klädföretagen. Hon är kallad till en intervju för ett jobb som personal shopper.
Jag hoppas att Sara ska få ett tryggt jobb med en lön hon kan börja vuxenlivet på. Hon förtjänar det, precis som alla andra unga. Det skulle också samhällets tjäna på. Vi dricker ur vårt kaffe, det är dags att åka hemåt, vi säger att vi ska hålla kontakten och vi önskar varandra trevlig helg.
