Konservativa partier har en annan syn på jämställdhet och familjepolitik än de till vänster. Att en kristdemokratisk ledare i ett almedalstal uttrycker värdekonservativa värderingar såsom kärnfamiljens betydelse hade inte gjort att man höjt på ögonbrynen. Men Ebba Busch tar sitt parti flera steg högerut och som partiledare använder hon en retorik som är något annat än värdekonservativ familjepolitik.

I sitt tal i Almedalen i den delen som rör män och feminism finns drag av en retorik som förekommer i miljöer som finns långt ut på högerkanten. Det är känt att frågor om maskulinitet och antifeminism är viktiga teman i djupt konservativa kretsar och begreppet manosfär blir därför relevant om Busch tals ska analyseras. EXPO:s andra nummer 2025 innehöll en granskning av ”manosfären” där de redogör för manosfärens ideologiska grund och framväxt. Jag gör en kort sammanfattning men rekommenderar verkligen att läsa hela artikeln.

Manosfär är ett samlingsbegrepp för olika ideologiska rörelser som ofta finns på nätet och som samlas kring en idé om mäns utsatthet. Manosfären menar att dagens män lever i ett förtryck och orsaken finns i det som man menar vuxit fram som en liberal och feministisk överideologi. Inom manosfären är misogyni och kvinnohat starkt och idag har manosfären ett flertal plattformar på nätet samt ett antal mer eller mindre kända manliga profiler varav ett exempel är Andrew Tate. Via Tiktok har hans och andras idéer fått stor spridning till unga män och forskning visar att manosfären och misogyni har blivit en inkörsport till andra slags extrema idéer, bland annat högerextrema rörelser. En normalisering av de bärande idéerna från manosfären kan därmed öka risken för radikalisering hos unga män. Den grundläggande idén utgår från att kvinnor styr världen och pratar ofta om kvinnor såsom högerextrema pratar om invandrare eller minoriteter. För att återställa till en mer naturlig samhällsordning måste feministernas, eller kvinnornas, inflytande motarbetas.

Manosfärens tema om naturlig maskulinitet och betoningen på skillnader mellan kvinnor och män syns idag tydligt hos Sverigedemokraterna. I JÅ:s blod och jord-tal i Almedalen omnämns de starka männen: ”Män och unga pojkar som slagits, blött och dött för sina familjer, för sitt land och för oss. Fruar, mödrar och barn som dragit hela lasset i tider av krig och elände som väntat och väntat, men aldrig fått återse sina män, sina söner och sina fäder. ”

Inte bara EXPO har satt fokus på kopplingen mellan maskulinitet, manosfärens utveckling på nätet och högextrema rörelser och våldsbejakande extremism. Jag tar fram en rapport jag läste för en tid sedan. Den är framtagen på uppdrag av Center mot våldsbejakande extremism och Jämställdhetsmyndigheten. Den har genomförts eftersom det är väl känt att den överväldigande majoriteten inom våldsbejakande extremistiska miljöer är män och att maskulinitet ofta är ett centralt tema i dessa miljöer, men att det trots detta saknas kunskapsunderlag kring hur teorier om maskulinitet påverkar våldsbejakande extremism och samhällets arbete med att motverka det. Rapporten är en översikt över den forskning som finns idag om maskulinitet och misogyni (kvinnohat) i extremistiska miljöer, framför allt rörande våldsbejakande högerextremism men även andra extremistiska rörelser (islamistisk extremism, vänsterextremism eller våldsbejakande misogyni). Våldsbejakande och extremistiska miljöer av olika slag förstår enligt rapporten maskulinitet på olika sätt men de har en liknande syn som den som sprids via manosfäriska grupperingar på nätet att världen behöver en återupprättad manlighet. Manligheten som är grundläggande och essentiell men samtidigt hotad och nedtryckt av feminismen. Männen är de förtryckte offren. Mot avmaskulinisering och könlöshet, för att återupprätta manligheten måste en remaskulinisering genomföras. Idén om remaskulinisering är inte ny för vår tid utan har förekommit genom historien. I rapporten beskrivs hur det under 1800-talet ansågs att hotet mot manligheten kom från urbaniseringen som ansågs kunna försvaga unga män eftersom papporna var mer frånvarande då de arbetade på fabriken eller på sitt kontor.

I Busch almedalstal är ”könskriget” ett centralt tema. Hon pratade om ”vänsterfeminism” som har ställt män mot kvinnor, som lett till ”könlöshet” och ”normlöshet”. Hon exemplifierar ”ledande feminister” med personer som med hög sannolikhet ger negativa konnotationer hos den förväntade målgruppen. Den ena Gudrun Schyman och den andra ROKS tidigare ordförande (för eftervärlden mest känd för uttalandet 2005 om att män är djur). Hon är tydlig med att vänsterfeminism och könsmaktsordningen ställt kvinnor mot män och blivit en överideologi som enligt henne ”utgått från mannen som ett problem”. Det Sverige behöver enligt Busch är en attitydförändring: ”Erkänn skillnaderna mellan kvinnor och män – för kön är ingen social konstruktion.” Enligt Bush tal ska det ske genom att ”pojkar ska växa upp till starka män” och ”låt män vara män.” Det är svårt att inte associera hennes tal till tankarna om ”remaskuliniseringsprojekt”.

Busch avslutar sitt tal med att deklarera att skillnaderna mellan kvinnor och män ska erkännas, att kön inte är en social konstruktion. Hon säger: ”Så får vi slut på könskriget. Genom att tala väl om varandra. Så får pojkar veta att de är Sveriges söner. Så får flickor veta att de är Sveriges döttrar. ”