Sverigedemokraterna har skrivit en motion såväl till kommunfullmäktige i Karlstad som till regionfullmäktige i region Värmland. Där föreslår de att avskaffa alla ekonomiska modeller för att bygga skolor, sjukhus, äldreboende med en konstnärlig och estetisk utformning, med läkande vårdmiljöer, med stimulerande och intressanta offentliga rum.

En av populismens kännetecken är att deras argument, som vid första anblick kan verka logiska i själva verket är byggt på direkta felaktigheter. I detta fall skapas en falsk konflikt mellan att ”satsa på kärnverksamheten” och att investera i verksamhetens lokaler där konstnärlig utsmyckning är en naturlig del. Investeringsbudget innehåller medel för att bygga och investera i lokaler och fastigheter, medan driftsbudgeten framför allt utgörs av personal- och lönekostnader. Dessa är två helt separata budgetar som inte kan ställas mot varandra så som Strandman gör.  Det vet han egentligen.

SD:s prat om kärnverksamhet – vad betyder det egentligen? Självklart är personalen den viktigaste resursen i verksamheten, men välfungerande lokaler för sjukvård, skola, äldreomsorg är en förutsättning för att bedriva god vård, god undervisning och god äldreomsorg. Även här försöker alltså Sverigedemokraterna skapa en falsk motsättning för att vinna populistiska poänger.

 Sverigedemokraterna skriver i sin motion att ”det ekonomiska läget” gör att politiken måste göra hårda prioriteringar. Eftersom kommuners och regioners ekonomi påverkas negativt av Tidöregeringens ekonomiska politik kommer jag intensivt att efterfråga ett antal svar från Sverigedemokraterna:

• Varför står Sverigedemokraterna bakom en regering som ger så låga statsbidrag att vi nu har sämre ekonomiska förutsättningar att bedriva vård, omsorg och skola i kommuner och regioner?
• Vilket ansvar tar Sverigedemokraterna för att SD och den högerkonservativa regeringen prioriterar sänkta skatter, t ex för de med höginkomsttagare istället för satsningar på vård, skola och välfärd?

Låt inte Sverigedemokraterna lura in er i pseudodebatter om att hushålla med pengar när deras egen politik går ut på skattesänkningar för de mest välbeställda istället för att stärka välfärden. Sverigedemokraterna försöker att undkomma de viktiga frågorna om hur framtidens välfärd ska finansieras genom att sätta fokus på frågor som kan hålla igång kulturstridsfrågor.

Sverigedemokraternas nationella politik och dess konsekvenser för välfärden och för enskilda människor måste granskas hårdare! De lokala och regionala utspelen riskerar att bli effektiva dimridåer som döljer Sverigedemokraternas ansvar för att arbetarklassen och de som jobbar i välfärden får bära konsekvenserna av den ekonomiska krisen.