I egenskap av regionråd invigde jag årets Grensedagar i Morokulien tillsammans med Tom Svallet som är ordförande för Innlandets kulturnämnd i Norge.
I mitt tal fokuserade jag med inspiration från ett manuskript av Selma Lagerlöf på hur våra länder sitter ihop. Inte bara geografiskt. (Det talade ordet gäller.)
Värmländska som jag är så ska jag återge en kort berättelse om Norge och Sverige och inlandsisen, som hittades i Selma Lagerlöfs efterlämnade manuskript:
Vår herre skulle baka en limpa och den kom att ligga för nära ett annat bröd på plåten, och hur de låg lite förskjutna. Bröden jäste och gräddades så att den ena blev hög och smal, medan den andra blev bredare och mer platt.
Och skarven mellan limporna reste sig som en hög ås. Men inte bara det. Limporna blev stenhårda.
Herren försökte mjuka upp bröden med vatten, men den höga åsen gjorde att vattnet snabbt rann av. Då kallade Herren på isen som under några och tusen år ”sköt sig sakta fram öfver de båda sammanväxta bröden”. (ja Inlandsisen!)
När vår Herre lyfte på istäcket fann han, ”att isen hade gått fram öfver den fasta hårda skorpan än som en rasp och än som en hyfvel och än som en stenbräcka […] så att hela marken var täckt af allt det, som den hade malt sönder.”
Sen kom skogen och åt av brödet, efter den kom alla de andra och till sist kom människan.
Norge och Sverige, två nordiska länder som utvecklas nära och tillsammans och inspirerat varandra, bland annat till vad vi kallar ”den nordiska modellen”.
Det handlar om en trygg välfärd, en stark arbetsmarknad samt att ligga i framkant i teknik och innovation. Men också det nordiska guldet:
- Demokrati
- Kultur
- Folkbildning
- Tillit
Utveckling, innovation och att ligga i framkant behöver en stark och fri kultursektor. När kulturen ges möjlighet att verka fritt, utifrån principer om yttrandefrihet, mångfald och konstnärlig frihet – då lägger det grunden inte bara för demokrati utan också för utveckling, för jämställdhet och jämlikhet.
Vi lever i två av världens mest jämlika och jämställda länder. Vi har en gemensam historia och ett gemensamt kulturarv som inte bara är historiskt utan fortsätter att skapas varje dag.
Ni har Ibsen, vi har Strindberg.
Ni har Karin Fossum, vi har Liza Marklund.
Ni har Edvard Grieg, vi har Hugo Alfvén
Ni har Elisabeth Andreassen, vi har Kicki Danielsson.
Ni har Ane Brun, vi har Melissa Horn.
Ni har Sigrid Undset, vi har Selma Lagerlöf.
Eller rättare sagt, vi har dem tillsammans. Konstnärer och artister som läses, spelas, verkar, och uppträder på båda sidor av gränsen och på så sätt skapar både gemensamma referensramar och ett gemensamt kulturarv som fortsätter att förnyas och ger ny kultur om och om igen.
För sådan är kulturen, den går över gränser och sträcker ut möjligheter, väcker nya perspektiv och tankar som gör oss människor öppna, motståndskraftiga och modiga. Njut av samtalen och möten kommande dagar!
