Jag var invigningstalare på Dalslands bokdagar tillsammans med landshövding och tidigare försvarsministern Sten Tolgfors. Här är manus till mitt tal. Det talade ordet gäller.

---

Tack för möjligheten att vara här idag och tillsammans med Sten inviga de här välfyllda dagarna av författarsamtal, panelsamtal och uppläsningar. Ett av litteraturens och kulturens viktigaste mötesplatser i Sverige är Bokdagarna i Dalsland i Åmål.

Välkomna alla författare – det är ju faktiskt tack vare er vi alls är här – och välkomna också alla läsare – utan er – oss, för jag räknar mig dit – är berättelserna intet.

När jag växte upp
gick nyckelbarn omkring
I biblioteket
Varje dag kom de tillbaka
när alla andra dörrar var stängda
De läste och flög över
landsting och kommun som
fria livsfarliga gråsparvar
medan makten höll andan
och blundade

Dikten finns i samlingen ”Folkbiblioteket” av Gunnar Källström som släpptes på en författarkväll hos Bokdagar i Dalsland hösten 2019. Jag tror att Gunnar då var bibliotekarie här i Åmål.

Det skrivna ordet kan öppna dörrar, möjliggöra, befria. Det skrivna ordet kan göra det som makten inte tror eller törs tro ska vara möjligt. Det skrivna ordet kan gör det som makten inte vill ska vara möjligt.

(Nu blir jag personlig)

Min dotter Ester föddes med en språkstörning. Hon var inte alls som sin syster som tidigt knäckte läskoden och var intresserad av att läsa på mjölkförpackningar eller skyltar.

Ester däremot, hon brydde sig inte om bokstäver, men hon uppslukades av berättelserna och hon befann sig ofta lika mycket i fantasin som i den verklighet vi andra var i. Häromdagen sa hon till mig inför detta besök jag gör här hos er, att ”men mamma du hade ju ljudböckerna som barnpassning till mig”. Och det hände såklart att hon blev satt klistrad med en ljudbok och äppelklyftor, långt inne i berättelsen. Men vi läste också väldigt mycket tillsammans!

Ellen dellen du von Essen
hade tappat bort adressen
Var hon säg mig en japanska
eller kanske indianska?
Nej, konstantinopolitanska!

Tove Jansson, Barbro Lindgren, Lennart Hellsing var gäster hos oss som hos många andra barnfamiljer.

För min dotter, som länge saknade ett verbalt språk som hennes jämnåriga, öppnade berättelserna världar, och gav rum för hennes fantasi. Hon tog sig vidare ut i ett vuxenliv med språk, precis som många anda med berättelserna som sällskap. Ibland trots samhällets trösklar och fördomar, men också tack vare ett Sverige med Folkbibliotek och myndigheter med krav på tillgänglighet. Tack Legimus.

Vi läste hemma och på öppna förskolan. Men det lästes också på skolan, och vi var ofta på bibblan. Här finns en infrastruktur för att tillgängliggöra berättelser som tillsammans skapar den kanon som kan bli gemensamma referensramar mellan oss människor.

Ellen dellen är det garanterat fler härinne som ramsat till (det såg jag)
Mordor och Fylke.
Lönneberga, Mumindalen och Körsbärsdalen.

Tack vare berättelserna är vi många som varit på dessa platser.

Berättelserna har på så sätt stor betydelse för identifikation och för hur vi närmar oss varandra i möten och samtal.

Berättelserna ger oss vänner och själsfränder.

Men också nya perspektiv, identifikation, insikter, hopp, flykt, och utvägar.

Men. Nya perspektiv, identifikation, insikter, hopp, flykt, och utvägar är också ett hot.

Det fria ordet hotar alltid det auktoritära!

Fri kultur byts ut mot regimtrogen, och misshagliga böcker rensas ut också i länder vi trodde vara fria.

Det fria ordet, är uttrycket för mångfald och demokrati.

Ismael Ataria, värmlandsbördig poet beskriver kraften i det fria ordet i sin dikt ”Min penna”:

…med den här så kan jag krafsa steg och göra brev
som skickas upp i rymden
som en vässad månraket.
Ett litet steg för mig,
men tydligen ett stort steg
för varenda djävul
som vill fängsla frihet
och ser hot
i en annan människas uttryck

Men det handlar inte bara om kritik mot litteraturens och kulturens innehåll. Idag hotas allt oftare själva existensen genom nedskärningar och bortsparad infrastruktur för litteratur, kultur, författare och kulturarbetare. Som regionråd i Värmland, ett berättarlän, hör jag ofta förslag om att ”spara på kulturen för att rädda vården och välfärden”.

Jag brukar svara att om vi tar bort hela kulturbudgeten i en kommun så räcker den till en vecka till äldreomsorg och skola – och då har vi inga bibliotek kvar. Alls. Inte heller stöd till kulturföreningar, litteraturfestivaler eller bokdagar.

Trots det återkommer det konstlade motsatsförhållandet mellan kultur och välfärd. Kultur ÄR i själva verket en del av vår välfärd.

53% av befolkningen besökte ett folkbibliotek förra året . Inget politiskt parti samlar så många. Det är värt att tänka på i dessa tider. Bokdagar som dessa, bokforum på sociala medier och bibliotekens besökssiffror visar på litteraturens starka ställning.

Det är nödvändigt att vi som värderar och vill stödja infrastruktur för litteratur och kultur visar det gemensamt – som Sten och jag gör här idag – på invigningen av Dalslands bokdagar.