Äntligen en budget som är på rätt väg! Larm om klimatkris och ökade sociala klyftor under flera år har inte lyckats få de politiska partierna ut ur sina hörnor men Corona har gjort skillnad. Ut ur ringhörnorna kom de, i något som i alla fall liknar ett samarbetsklimat.
På tal om klimat vore väl något annat än satsningar på omställning i budgeten skamligt. På plus är avskaffandet av klimatskadliga subventioner, medan man istället ökar stöd samt investeringar för att vi ska kunna ställa om till mer hållbar industri, energi och transporter. Satsning på kollektivtrafik positivt. Den här typen av satsningar är dessutom nödvändiga för jobblinjen. Jobb kommer att skapas genom att vi ställer om samhället. Men det är långt ifrån tillräckligt och det krävs betydligt mer om vi ska klara klimatmålen. Såklart.
Några av mina favoritsatsningar i budgeten är såklart de på utbildning och skola. Jobblinje kräver ett fortsatt kunskaps- och kompetenslyft i hela samhället! Yrkesutbildning, folkbildning och språkutbildning för nyanlända kvinnor är bra grejer! Ska vi jobba oss ur krisen behöver alla som kan jobba ges möjlighet att bidra. Vägarna in på arbetsmarknaden måste vara flera och anpassade för de som är utan jobb idag; de nyanlända och de lågutbildade. Satsningarna i budgeten är fördelningspolitiskt anständiga och de som har det tuffast får också mest.
Men det kan komma hur många miljoner som helst från regeringen om inte kommunerna och regionerna organiserar sig klokt. De kommunala budgeterna behöver visa samma inriktning som statens, med kloka satsningar och prioriteringar. Och det räcker inte med alla guld i världen. Det behöver också finnas god organisering, styrning, ordning och reda.
Idag är mycket oklart. Arbetsförmedlingen ska vara kontrollfunktion och en mängd privata aktörer ska ge stöd och matchning (som AF gav innan). För den som är arbetssökande kommer kontakten med Arbetsförmedlingen i framtiden vara digital. Hur kommunens roll ska se ut i den nya situationen är oklart men den kommer definitivt vara väsentlig. Kommunen som är en slags ”diversehandel” där ansvaret för utbildning, försörjningsstöd, praktikplatser och andra arbetsmarknadsinsatser fördelar sig på många olika förvaltningar, måste nu tillsammans med övriga aktörer – Arbetsförmedling, regionen, fackförbund, bransch/näringsliv och universitet, skapa någon form av strukturerat samarbete, för att nå människor och för att människor ska hitta fram till stödet. Vi vill inte att de ska drunkna i byråkrati, hänvisningar, eviga praktikplatser, kyliga telefonval och inloggningar. Vi vill inte att de ska fastna utan komma vidare, mot sin egen frihet.
Visst satsas det otroliga 105 miljarder, visst pågår en massa projekt och satsningar idag. Varje dag jonglerar en mängd byråkrater och politiker runt hundratals aktiviteter och människor i utbildningar, åtgärder och insatser. Risken som jag ser det i denna cocktail av aktörer, statsbidrag, innovationer och kommunala budgetramar är att människan försvinner. Orättvisorna är stora därute. Sverige har blivit ett land där skillnaderna i livsvillkor är stora. Många har det väldigt bra, men alltför många har det utsatt, fattigt och ofritt. Segregerad skola, segregerad arbetsmarknad, segregerad bostadsmarknad, segregerad hälsa, segregerad ekonomi. Det kommer inte lösas av de här 105 miljarderna, men låt det vara en fingervisning om vartåt vi ska. Och låt oss aldrig glömma att människan och hennes möjlighet att vara fri att utvecklas måste vara målet.
En god organisering, som gynnar långsiktighet och hållbarhet för människa och miljö, samt att regeringens prioriteringar ska synas i den kommunala budgeten i november – det kommer jag att arbeta för när vi nu ska dra nytta av regeringens satsningar i Karlstad. Om människan är målet är det bra att börja med 105 miljarder i rätt riktning.
