Denna text beskriver upphovet till min motion C102 till S partikongress och jag kommer lyfta den flera gånger inför och under kongressen!

Häng med på ett långt och viktigt blogginlägg! Den som inte äger ett språk lämnas utanför samhället, den saknar makt och i värsta fall kommer den personen riskera att hamna i utanförskap eller kriminalitet.

Det är mycket prat om språkets betydelse för kunskapsutveckling, för att kunna lära alla ämnen i skolan och många menar att språket är grunden för all kunskap. Språk är makt! Det hör jag ofta. En garanti som heter skriva läsa och räkna har införts men ännu vet jag inte hur man tänker sig att den ska uppfyllas. Jag tänker att det kommer krävas RESURSER och KOMPETENS.

Fonologi och fonemisk medvetenhet

Ett barn som har fonologiska svårigheter har stora svårigheter att lära sig att läsa och skriva. Vygotskij sa redan 1934 att ”The child must learn to distinguish between semantics and phonetics and understand the nature of the difference”.

Vad är då fonologi? Jo det är hur ljuden fungerar i språket. Ett ord kan delas in i större och mindre enheter. De minsta språkljuden kallas för ”fonem” och är den minsta betydelseskiljande enheten i ett ord. Ett enkelt exempel är pil och bil där p och b är fonem som gör att hela ordets betydelse ändras. En del fonem innehåller fler bokstäver, till exempel i ordet sju.

Fonemisk medvetenhet är att förstå de enskilda ljuden i ett ord och kunna sätta ihop språkljuden till ett ord, till exempel p – i – l blir PIL och b – i – l blir BIL. Ett ord som s – j – u som ska bli sju kan vara klurigt där de första två bokstäverna bildar ett språkljud.

Det finns många studier som visar hur fonologisk träning och fonemisk medvetenhet har betydelse för läsinlärningen. Förskolebarn som får mycket fonologisk träning och får öva på språkljud och hur de kan bilda ord, får en bättre språkutveckling. Särskilt viktigt är detta för de barn som har svagare språkliga förmågor från födseln.

Enligt studier så kan inte barn som inte kan identifiera ett enskilt fonem i ett ord inte nå den nivå där framgångsrik läsinlärning kan starta. Det innebär alltså att ett barn som har en fonologisk språkstörning inte kan lära sig läsa om inte den fonemiska förståelsen får komma först. När barnen kan urskilja ljud och ljudbilder i ett ord däremot då kan läsinlärningen starta. Enligt samma forskare ska den fonologiska träningen ske i kombination med läs- och skrivträning och inte separat. (Poskiparta et al, 1999). Det tolkar jag som att träning på fonem och språkljud bör ske i förskolan, förskoleklass och skolan, alltså i pedagogiska miljön och inte avskilt från den.

3 orsaker till läs- och skrivproblem

Det finns tre grundläggande orsaker enligt forskningen (Snow et al. 1998) till läs- och skrivproblem:

1) problem med kopplingen mellan fonem (språkljud) och grafem (bokstaven),

2) avsaknad av lässtrategier

3) Brist för motivation till läsning.

Dessa tre hör såklart ihop! Om barnet har svårt att koppla ljud till det skrivna blir läsning extremt mödosamt. Självklart påverkas motivationen och det blir dessutom svårt eller omöjligt att förstå det man läser eftersom man har fullt upp med avkodningen.

Språkstörning – DLD

7-8% av eleverna har en funktionsnedsättning som är relativt okänd men som har stora konsekvenser för dessa barns möjligheter att tillgodgöra sig undervisningen. DLD står för Development Language Disorder – på svenska översatt till språkstörning och innebär i korthet olika slags språkliga svårigheter och som leder till försenad eller utebliven läs- och skrivinlärning.

Logopeden en resurs!

Logopeden har spetskompetens inom kommunikation, språk och tal samt läs- och skrivsvårigheter. Tillsammans med pedagogisk personal i skolan kan logopeden dels hitta och utreda barn med språkliga svårigheter men framför allt bidra till att jobba med att utveckla barnens språkliga förmågor. Logopeden kan både arbeta med stödinsatser direkt mot enskilda barn men kan också arbeta med utvecklingsarbete i skolan för att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet på grupp- och organisationsnivå.

Risker i dag i skolan

Riskerna i dag är en så kallad passiv inställning till barn med språkliga svårigheter. Det kan handla om att man intar ”vänta och se attityden” istället för att sätta in särskilda insatser. Risken för det är överhängande i ett skolsystem där resurser inte tillsätts efter elevernas behov.

Forskning visar, ganska självklart, att det har stor betydelse för barn som har språkliga svårigheter om det får intensiv träning och en till en undervisning med en lärare. Ett barns språkliga svårigheter och en dyslexidiagnos innebär inte att barnet måste få en sämre språkutveckling på sikt utan de lässvårigheter en elev uppvisar är alltid ett resultat av interaktionen mellan elevens språkliga grundförutsättning och vilka stödinsatser som satts in. Självklart kan man tycka men det måste sägas idag när ett synsätt breder ut sig om att barnen/eleverna är antingen ”starka” eller ”svaga”.

Regionen då – vad gör de?

I många regioner avslutar regionerna behandlingen av barn med språkstörning när skolan börjar och då förväntas skolorna på egen hand hjälpa alla barn, även de med stora språkliga svårigheter, att klara de barnens fortsatta behandling. Tyvärr saknas ofta både kompetens och resurser vilket innebär att många barn tidigt halkar efter med sin språkliga utveckling. Något som senare i skolgången leder till att barnen har svårt att hänga med i alla ämnen. I Karlstad och Värmland köper föräldrar som har råd privat logopedstöd till sina barn, vilket om något visar hur fruktansvärt orättvist och skevt system vi har! Så ska vi inte ha det.

Norrköping visar vägen!

Norrköping är en av de kommuner som har förstått att logopeder i skolan kan göra stor skillnad för arbetet med läs- och skrivutveckling för de yngre barnen. Där har kommunen anställt ett flertal logopeder som arbetar direkt i den pedagogiska verksamheten i elevhälsan och ute på skolorna. Detta är ett exempel som jag tycker att fler kommuner ska följa.

Likvärdig skola?

Jag som tycker att skolan ska vara likvärdig inom en kommun och mellan kommuner tycker inte att det ska vara upp till varje kommun eller en enskild skola eller att man ska ha turen att vara elev eller personal på en skola med en klok chef som fattar att logopeders kompetens behövs…..Jag tycker att logopedkompetens ska vara lagstadgad kompetens som ska knytas till elevhälsan i alla kommuner i hela Sverige! 7-8% minst av barnen har språkstörning, en funktionsnedsättning, men fler barn har språklig svaghet som försvårar deras språkutveckling och deras skolgång. Detta gäller för hela landet och för alla kommuner.

Menar vi allvar med att språk är makt är det dags att vi ger alla barn rätt till språk, rätt till inflytande och rätt till kunskap!

Läs mer i motionen C 102

Se seminarium om språkstörning och logopedkompetens här!