Jag har träffat väldigt många människor runtom i hela Värmland under de månader som vi har haft en samtalskampanj i mitt parti, som övergick i valrörelse. En viktig erfarenhet som jag delar med många som knackat dörr är hur trevliga folk är överlag. Visst träffar jag många som inte alls tycker som jag, men det är sällan det blir otrevligt vid en dörr.

Det som däremot är tydligt är att många människor känner oro för sin ekonomi, och den som blivit arbetslös är orolig både för den sänkta a-kassan och för kunna få ett jobb igen. Många är oroliga för sjukvården, skolan och äldreomsorgen.

Det är rimliga politiska frågor att känna oro över och det är precis de frågor som valet borde handla om.

Men jag möter också så många människor som är både arga och oroliga, nej rädda, för den polarisering och rasism som extremhögern har drivit fram.

Det tankegods som kommer från extremhögern formuleras idag inte bara på sajter på nätet eller i skumma lokaler. Det tankegodset finns i parlamentariska församlingar och det formuleras av politiker med makt att påverka samhällsdebatt, trygghet och säkerhet i Sverige.

Ett grovt våldsbrott leder idag till att människor med invandrarbakgrund fruktar att det är en invandrare som begått brottet eftersom det skulle att drabba dem alla. Alla vet hur det sett ut i sociala medier i Karlstad i veckan. Så kan vi inte ha det. Det är ovärdigt och det borde vara en allvarlig varningssignal för alla som vill att Sverige ska vara tryggt.

Än värre är att högt uppsatta politiker försöker underblåsa hat och polarisering för att vinna politisk framgång på kaos, rädsla och konflikt.

Min vän och partikamrat Dekan Izat berättar om det här i en film på FB. Han berättar om hur han som har sina rötter i ett annat land – hur svensk han än är – påverkas av det här. Men det borde inte bara vara Dekan som är rädd – utan vi alla. Ryktesspridning baserad på fördomar, försök att göra politiska poänger, eller i värsta fall försök till påverkan från främmande makt, hotar både samhällsbygget och rättsstaten.

Nu har vi händelsen och ryktesspridningen i färskt minne. Kanske ska vi stanna upp och reflektera lite över vad som hände. Hur reagerade och agerade jag själv och varför? Vilka reaktioner såg jag i mina flöden? Hade jag kunnat agera annorlunda? Kanske avstått från att dela ett inlägg eller avstått från att ge en tumme upp? Kanske till och med sagt emot eller lugnat ner? Dela gärna mitt inlägg och se Dekans film.